Blev kallad hora i skolan

Redan i årskurs sju började det. Malva Smedberg minns fortfarande den gången hon upptäckte det elaka klottret som fanns inne på toalettväggarna. ”Malva är en hora” stod det.

– Jag blev så klart ledsen och gick till rektorn och berättade. Han gav mig ett suddgummi för att jag själv skulle kunna ta bort det.

Hur reagerade du då?

– Jag blev jätteledsen. Han verkade inte ta det på allvar, tittade knappt på mig då jag berättade.

– Jag försökte ta bort klottret med suddgummit. Men det gick inte. Rektorn sa att han skulle säga till städerskorna ta bort det.

Det är en komplex bild av Stenbocksskolan som Malva Smedberg ger. Lärarna var bra, åtminstone vad gäller att sköta undervisningen.

– Däremot var de inte så bra på att lyssna på den som mådde dåligt.

Kompisar hade hon också. Men de reagerade inte särskilt på den mobbning som Malva Smedberg utsattes för.

– Jag minns en gång i korridoren då några kallade mig hora och en tryckte upp mig mot ett skåp. En lärare gick förbi, men läraren varken sa eller gjorde något.

En konsekvens av den behandling som Malva Smedberg utsattes för är ofta att andra hänger på. Detta är något som Malva Smedberg bekräftar:

– Stämpeln sitter kvar. Fortfarande händer det att jag träffar människor som säger ungefär ”jaså, är det du som är den Malva”. Det känns naturligtvis fruktansvärt.

Hur tycker du att skolan borde ha agerat?

– Först och främst förväntar man sig en uppriktigt menad upprördhet, om någon elev utsätts för det som drabbade mig. Skolledningen borde också ha gjort en tydlig markering så att alla förstår att detta är något som man inte accepterar. Lärarna borde ha försökt ta reda på vem det var som låg bakom.

- En del ungdomar är elaka, konstaterar hon. Men den som drabbas har rätt att få stöd från den vuxna omgivningen.

I dag går 17-åriga Malva Smedberg på Bäckängsgymnasiet i Borås. Men spåren efter tiden på Stenbocksskolan sitter kvar. De elaka orden förföljer henne.

– Det var därför jag valda att förlägga mina gymnasiestudier till Borås. Jag vill ha så lite som möjligt att göra med Ulricehamn, säger hon.

I samband med UTs artikelserie om arbetsklimatet vid Stenbocksskolan har hon valt att berätta om sina erfarenheter.

– Ja, jag berättar och jag kan stå för det. Det är inte jag som ska skämmas.