Henrik Erickson: Henrik Erickson: Vilket är SD:s rätta ansikte i Ulricehamn?
I rikspolitiken har 2020 varit ett år som kommit att handla om hur det går att samarbeta med Sverigedemokraterna. Partierna som står i centrum för den debatten är i första hand inte SD själva, utan Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna.
Det finns en enkel anledning till att svensk politik står där den står idag. För M, KD och L är ett SD-stöd det enda realistiska alternativet för att komma åt regeringsmakten. De här partierna har alla bedömt att det är värt att ta stöd av SD, och med det låta dem få inflytande över vissa sakfrågor, för att åstadkomma en förändring i svensk politik. Om inte, en socialdemokratiskt styrd regering i fyra år till.
Hur är det då med SD? Har partiet skalat bort sina ytterkantsvärderingar och suddat ut sin minst sagt problematiska historia där grundarna har tydliga nazistkopplingar? Svaret på den frågan är nej, faktiskt inte. SD står kvar medan M, KD och L gjort en pragmatisk förflyttning i sin syn på samarbete.
Det nya politiska blocket där SD finns med har fått den omdebatterade färgbeteckningen blåbrunt. Borgerligt blått och det fascistiskt bruna. Att M, KD och L ifrågasätter färgskalan är inget annat än ett försök att vinna legitimitet för sitt agerande, att kalla SD för ett brunt parti är nämligen helt förankrat i verkligheten.
SD är grundat av nazister och har genom åren hyst många rasister. Nazism och rasism till trots ligger SD:s tankegods närmast fascismen. Låt mig, med inspiration av den italienske författaren Umberto Eco, förklara.
Fascism är en påhittad idé grundad på att det finns ett utvalt folk som hör till en plats och att de som inte tillhör folket ska underkasta sig folkets traditioner och seder. Fascism är rädsla för det okända. Det är längtan tillbaka, en vilja att återställa tingens ordning.
Fascism är rädsla för etnisk, kulturell och vetenskaplig mångfald. Det är drömmen om ett samhälle med en kultur, en sed, en värdering och ett folk. Fascism bygger på tanken om en permanent konflikt. Folket är utsatt för attacker. I SD:s idévärld är det invandrare i allmänhet, och muslimer i synnerhet, som är fienden. Konflikten leder till social frustration och ett upplevt utanförskap.
I Ulricehamn har SD aldrig nått samma framgångar som på riksnivå. Partiet fick 12,6 procent 2018 och det var en ökning med drygt 4 procent jämfört med 2014.
SD har inte satt stora avtryck i Ulricehamns politik men har i de två senaste valen, tillsammans med Nya Ulricehamn, ritat om den politiska kartan. SD och NU hade tillsammans 30 procent av rösterna 2018, vilket starkt försvårar möjligheterna för andra partier att hitta majoriteter.
Borde vi då ha samma diskussion i Ulricehamn som på Sverigenivå? Är SD i Ulricehamn bruna? Har SD i Ulricehamn en vision som går åt det fascistiska hållet?
I den kommunpolitiska vardagen syns inte så mycket av partiets arvegods. Visst finns det motioner som drar åt det hållet; ”Policy gällande erbjudande om modersmålsundervisning” och ”Föreläsning i kommunfullmäktige om islamistiska nätverk”, är två närtida exempel. I övrigt motionerar SD i Ulricehamn om vardagsfrågor nära ”mannen på gatan”. Det handlar om trafik, resursskola, mindre pengar till politiken och kameraövervakning för att öka tryggheten.
”Med sitt tankegods är Sverigedemokraterna i stort ett problem för Sverige. Lokalt är SD en minst lika stor riskfaktor sett till kompetens.”Henrik Erickson, chefredaktör
SD i Ulricehamn är till skillnad från vad partiet är i en del andra kommuner relativt aktivt. Under 2020 och 2021 har SD lämnat elva motioner och spelat en aktiv roll i beslutet som skolstruktur för högstadiet. Partiets lokala etta, Niclas Sunding, säger själv att partiet är redo för en större roll i Ulricehamn och ser inte samma problem som på riksnivå. I Ulricehamn kan SD både prata med, och samarbeta med, andra partier, säger Sunding.
Om det sistnämnda ska kunna tas på allvar så ligger ett stort ansvar på Sunding sjölv att vässa listan med kandidater till nästa års val. Om fascistiska drömmar är SD:s största problem på riksnivå så är bristen på folk, och på kompetens, det lokala SD:s magsår. Ett parti som ska upp mot 20 procent och vara med och bestämma i en kommun ska hitta folk till ledande positioner i bland annat nämnder och bolagsstyrelser. Tunga uppdrag som handhar svåra beslut och mycket pengar.
Med sitt tankegods är Sverigedemokraterna i stort ett problem för Sverige. Lokalt är SD en minst lika stor riskfaktor sett till kompetens.
