Utställningspremiär för Oskar

När Oskar Nilsson var 20 år gammal började han studera konst vid en skola i Örebro, varifrån han fortsatte till Amsterdam, där han under fem år utbildade sig vid Rietveld Academie och Sandberg Institute.

Där utvecklade han sitt egenartade måleri och kulspetstecknande. Själv vill han inte placera in sina verk i någon speciell genre. Klart är att hans kulspetsteckningar är underfundigt framställda.

– Jag börjar med att rita ner en tanke som jag fått, och sedan bygger jag på den mer och mer, med olika detaljer. Några titlar har jag inte på dessa teckningar, säger han.

Dessa detaljer kan växa fram i de associationer om Wagners musik och hustruns uppläsning av Freuds fallstudier ger honom.

Det är understundom humor i hans bilder, men än mer av morbida och surrealistiska detaljer i hans bilder.

Utställningsansvarig vid konstmuseet är Kristina Mellström. Hon lämnar bland annat följande uppfattning om Oskars konst:

”Ibland är hela konstverket ett utropstecken eller så hajar man till vid verkets titel. Scenografin är punktvis ett diaboliskt drama i både måleri och teckning. Här råder en undergångsstämning blandad med både satir och svart humor.”

Oskar säger själv att hans kulspetsteckningar är exakta i detaljerna samtidigt som bilden helhet får något undanglidande över sig.

Att teckna streck efter streck, detalj efter detalj med kulspetspenna kan bli tråkigt och enahanda i längden, framhåller han, och då kan det istället bli oljemåningar.

I motsats till de detaljerade teckningarna handlar det här om mycket färg och större och grövre symboler. De här bilderna har också fått titlar, alla på engelska, exempelvis Feeder, Massacre, Sleeping poet, Story och Nest.

Hela utställningen stämmer väl överens med dess titel: Ruins. And Black Forests. And Psychodrama (ruiner. Och svarta skogar. Och psykodrama).

Utställningen visas fram till den 28 februari. Det är hans första separatutställning i Sverige.