Robin har varit trumpeten trogen
Hur kommer det sig att du blev musiker?
– Det är en bra fråga. Det har alltid funnits ett starkt musikintresse i familjen. Man har lyssnat mycket på musik. Min pappa spelade lite saxofon för husbehov, min farfar var också hobbymusiker och spelade fiol, min farbror var musiker och musiklärare. Det förankrades i mig och jag gick vidare med det där.
Han säger också att musikskolan i Tranemo spelade en stor roll. Han började spela där som tioåring.
– Det var en väldigt bra musikskola. Sune Karlsson var musikledare på den tiden. Jag började spela mycket med andra och började ganska tidigt med Tranemo storband. Det gick ganska fort där i början. Det var en fin musikalisk uppväxt.
Men varför just trumpet?
– Jag har alltid tyckt att trumpet har varit ett fint instrument. Sedan var det lite så att där jag växte upp var det många av de tuffa killarna som valde att spela trumpet.
Fanns det något speciellt tillfälle när du hörde en konsert eller skiva och blev trumpetfrälst?
– En gång var jag och pappa på en konsert med Visby storband. Det var innan jag började spela. Ernie Englund spelade och det tyckte jag var väldigt häftigt. Kanske hjälpte den upplevelsen till ganska mycket.
Han berättar att han var skoltrött efter gymnasiet och jobbade på en industri i Limmared. Där kom han så småningom till ett vägskäl.
Men först gjorde han lumpen också, på arméns musikpluton. En fin tid som var rolig och samtidigt gav honom ett kontaktnät i musiklivet. Många av lumparkompisarna gick sedan vidare och blev musiker.
Han återvänd till industrin i Limmared men spelade samtidigt mycket, i traktens kyrkor, på gudstjänster, bröllop och begravningar. Men han spelade även i Göteborg. Ofta tvingades han be om ledigt från jobbet, vilket snart blev ohållbart.
– Till slut kom en dag då jag blev tvungen att göra något åt det där. Det var mitt under värsta krisen när många blev av med jobbet. Då gick jag in och sa upp mig. Folk tyckte väl att jag inte var klok i huvudet, men jag kände starkt att det var musik jag skulle hålla på med.
Han flyttade till Göteborg och började frilansa. Han säger att han funderade på att söka till musikhögskolan men han hade gott om jobb och därför blev det aldrig av.
Senare fick han även en anställning på 50 procent med en blåsorkester.
– Jag flyttade hit 1992 och har haft privilegiet att ha haft mycket att göra hela tiden.
Många känner sig kallade att bli musiker men få lyckas leva på det. Hur har du gjort?
– Man måste ju kunna spela bra. Jag har alltid varit jävligt enveten. Man måste ge sig hän och jag har alltid gett mig hän, alltid övat mycket och gått in för det jag gör till hundra procent. Man måste göra det för att klara sig i den här branschen. Sedan måste man tycka det är roligt och det är jävligt roligt. Men det kräver mycket jobb och man blir aldrig färdig. Det är inget vanligt jobb utan mer en livsstil. Det här finns alltid med dig, även om du inte har en spelning måste du öva. Är man inte beredd att lägga ner det jobbet ska man inte ge sig in i detta.
Robin Rydqvist har spelat i många sammanhang, både klassisk musik och jazz. Han spelar bland annat med Bohuslän Big Band och på Göteborgsoperan. Han har sedan många år också spelat med Galenskaparna och After Shave.
– Det är ett härligt gäng, fantastiska att jobba med. Det är en bra orkester också.
Det kan också bli så att Robin Rydqvist återvänder till sina rötter i Tranemo. Samtal har inletts om att han ska vara med i ett band i Tranemo. Men exakt hur det ska bli är för tidigt att säga.
– Jag tackade ja. Det är en kul grej, att återknyta kontakten med Tranemo. Vi ska köra igång nästa månad och börja reptera.
Men gör du inget annat än spelar trumpet?
– Musiken har tagit den mesta tiden. Jag älskar ju att spela trumpet. Det är fantastiskt att få hålla på med det som en gång var min hobby. Jag är väldigt tacksam. Men jag tycker om att resa mycket också. Jag försöker åka iväg och upptäcka nya städer. Sedan blir det ju mycket resor i och med turnerandet.