När festivalcirkusen kom till stan
Runt det som ska bli den stora scenen råder det full aktivitet. Klättrare i bygghjälmar far upp och ner längs det stålskelett som långsamt börjar likna ett scenbygge.
– Det brukar ta mellan åtta till tolv timmar att bygga upp, säger Calle Forsberg, en av tre bryggledare som håller i arbetet med att montera ihop festivalens stora scen.
Det är första sommaren i festivalsvängen för Calle och kompisen Jonas Granqvist, båda är 22 år gamla från Eskilstuna. Det började med att de hjälpte till att bygga scenen för dansfestivalen Summerburst. Chefen tyckte de var duktiga och vips, så blev kontrakterade för hela sommaren.
Nu är det de som är med och styr upp arbetet på varje ny plats.
– Vi brukar vara tre eller fyra byggledare och en tolv lokala som är med och hjälper till, förklarar Calle.
Höjden har de inga problem med. Det gäller bara att fokusera på arbetet, oavsett om det är på i luften eller på marken, menar de.
– Sen är vi ju säkrade med selar.
Rejäla sådana. Och bra är nog det. Den största scenen som Calle och Jonas hittills har byggt upp var 74 meter bred och 18 meter hög. Då gäller det att ha tungan rätt i munnen.
Under själva festivalen turas de sedan om att hålla koll på bygget. Om det skulle bli oväder som påverkar säkerheten.
– Det kan bildas vattenfickor om det regnar, då måste man ta hand om det?, säger Jonas.
– Eller om det börjar blåsa mycket, då kanske man måste släppa ner lite väggduk, till exempel, avslutar Calle.
De gillar ansvaret och har blivit riktigt bitna på festivaljobbet. Till hösten ska bägge två gå en rigging-kurs för att förhoppningsvis kunna få ännu fler jobb nästa år. Drömmen vore att få åka på en utlandsturné. Ett angenämt sätt att få se världen på.
Men har de hunnit se något av Ulricehamn ändå?
– Nej, vi kom i går kväll (läs i förrgår kväll, red anm.). Men så snart vi är klara ska vi titta lite, det verkar vara en fin liten stad, säger Jonas.
Lite längre ner på området står festivalgeneralen själv, Sebastian Andersson, och fixar i öltältet. Det står i år mittemot scenen, i stället för längsmed festivalområdet som det gjorde förra året.
– Och så har det blivit större, förra året var det tio meter, i år är det 25 meter långt, säger Sebastian och ser nöjd ut.
Bilar, lastbilar, tält och containrar trängs på området. Plötsligt far en figur ut från Bryggans restaurang.
– Vad gör ni, hela bygget dog!
– Det har väl gått en säkring någonstans, hojtar Sebastian tillbaka.
Krisen löses lika snabbt som den blossade upp. Men det är det ingen som märker. Två sponsrade golfbilar dyker, men hur startar dem? Ett lass med bajamajor rullar in på parkeringen.
