Lätt att släppa loss till energisk E-type

Han susar fram på scenen redan från start. Energisk och angelägen om att få lära känna sin publik.

Martin Eriksson har någon slags girl-next-doo-kvalitet. Alltså inte söt i kofta och nyputsade lackskor. Inte den sorten. Men lite vanlig. På ett bra sätt. Ärlig och härlig. Han känns som en helt vanlig snubbe, bara det att han producerar svängiga låtar också. Det gör att det känns mer okej att släppa lös till dem. Man behöver ju inte skämmas inför Martin, liksom.

Han som inte ens kan sjunga, som han säger själv. Det har han ju aldrig kunnat. Möjligen sjunger han till och med ännu sämre än vanligt i kväll. Det känns också helt okej. Körtjejerna sjunger desto bättre. Elin och Jossan, som han i rutinen råkar presentera två gånger. En av dem ligger högre i mixen än den andra, är det för att hon sjunger bäst av dem alla?

Redan efter första låten har folkhavet tätnat framför scenen. När pyron drar i gång i tredje låten börjar glädjen bubbla bland neonfärgade hörselkåpor och silverrävar om vartannat.

E-Type är trots allt en van entertainer och drar sig inte för att fjäska upp sin publik. Inledningen på Life gör han helt sonika om till låten Ulricehamn, funkar lika fint – och lite eldkastare på det. Majoriteten av publiken är redo att älska E-Type oavsett vad han gör. De har dansat till hans oändliga låtkatalog i minst femton år. Vem har inte det?

Nittiotalsnostalgin svämmar högt när Just wanna be with you ekar ut över publiken. De tar emot den med öppna armar. Dansen spritter allt mer. I extra numret ser jag en vuxen man lyfta upp, nej inte sitt barn utan snarare det som ser ut att vara sin far, på axlarna. Euforin går riktigt hög.

MEN. Det var ju det där med speltiden. Om det här känns riktigt riktigt roligt. Tänk hur fullständigt sagolikt det kunde ha varit på en senare speltid! E-Type hade fullständigt blåst brallorna av oss. Publiken bad om det. Martin gjorde sitt bästa. Men solens strålar spräcker bubblan mellan åhörarna och artisten. Vardagen letar sig in i mellan. Plötsligt ser eldröken lite futtig ut.

Det är okej. Det är rent av mer än okej. Men det är också ett löfte om det som kunde ha varit.