Inspirerande vandring i Tages trädgård

Första gången jag besökte detta, helt fantastiska ställe, var för att lyssna till två danska operastjärnor. Det besöket gav mersmak, och dagen efter denna konsert reste fotografen Pernilla och jag åter österut.

Den plats vi skulle besöka hade ett innehåll som är närmast ogripbart, översållat med trädgårdskonst, djur, bildkonst, skulpturer och annat.

För att göra det hela mer fattbart tar vi helt enkelt en promenad runt i området för att avsluta inne i byggnaderna.

Följ gärna med på vår av intryck späckade promenad.

Vi parkerar bilen någon halvkilometer från gården och börjar vandringen. Det första vi möter är en mängd små svarta grisar, vietnamesiska hängbukssvin, som fridfullt och rogivande går omkring och betar i en stor hage.

Vi går vidare och ser några får på andra sidan vägen. Därefter möter gårdsägaren och konstnären Tage Andersen. Någon gårdspatron ser han inte ut att vara. I handen bär han en spann med gammalt bröd, lite frukt och annat.

Han är klädd i rejält tilltagna äppelknyckarbyxor, enligt uppgift specialsydda för honom. Det långa gråa håret är hopknutet i nacken.

Han hälsar ett glatt och vänligt välkommen och ber oss följa med till ett av hans viktiga uppdrag: att mata sina djur.

Han går in i hagen där han har ett antal Göingegetter och några ganska små och hornbeklädda svarta kor, en säregen korsning mellan jak och buffel. Även en tupp spatserar stolt omkring.

Han är en av många av arten pärlhöns som vandrar omkring, gal och ger ett starkt intryck av lantlig hemtrevnad.

Tage tas emot med något som ser ut att vara välkomnande glädje.

Efter denna paus fortsätter vandringen, men den får ett snabbt stopp, eftersom vi möter gårdagskvällens musikartister Gitta-Maria Sjöberg, Stig Fogh Andersen och Ingrid Häggström, som just gjort en njutningsfull vandring i omgivningarna.

Kontrasten till deras hem i Köpenhamn och Stockholm är påtaglig, och trion försäkrar att de funnit miljön helt fantastisk.

Medan vi sakta och bettraktande fortsätter vår vandring berättar Tage om vad han gjort på gården sedan han köpte den för ett och ett halvt år sedan.

Innan han kom till Gunillaberg hade han under fyra år arrenderat Norrvikens trädgårdar i Helsingborg. Han gjorde den då tämligen insomnade anläggningen till en trädgård som utnämndes till Sveriges finaste och Europas näst finaste.

Men då han inte fick livstidsarrende lämnade han verksamheten.

Mycket av det han hade där har han tagit med sig till Gunillaberg. Vi ser många prov på detta under vårt långsamma framåtskridande.

– Kontraster är viktigt för mig, säger han på en lättförståelig danska, och visar prov på detta genom att peka på de klippta och friserade träden som står effektfullt mot de gamla enorma ekarna och lönnarna som omger hans trädgård.

Det senaste tillskottet är en vattenspegel 36 x 12 meter. Först trodde jag att det var en glasyta, eftersom det står ett antal Tage-designade och tillverkade stolar till synes på ytan.

– De står på fundament, förklarar konstnären. Dammen är bara 40 centimeter djup.

– En vattenspegel måste till i en barockträdgård, fastslår han. Fast det skall inte bara vara barock. Kontraster var det.

Dammens kortsidor begränsas av fyrkantigt klippta 100 år gamla päronträd.

Tage visar också på växtinstallationer där han blandat kaprifol och murgröna.

Nästa stopp i vandringen blir på en stor äng, där Tage planterat mängder med liljor, buxbom och silkepioner. De vita blommorna lyser upp den mörka grönskan, på ett synnerligen effektfullt och tilltalande vis.

Allt emellanåt upptäcker vi små detaljer ganska svårupptäckta bland alla växter. I slutet av vår exkursion hittar vi en liten halvcirkel mot den ravin som utgör gräns för gården. Där har Tage skapat en liten meditationsplats med två stolar. Här kan man sitta och fundera under höga och vida kronor av naturligt vuxna träd.

När vi kommer fram till gårdsplanen tittar Tage på klockan, konstatera att den har blivit elva och att anläggningen därmed öppnats för besökare. Nu har han andra att ta hand om och när vi förklarar att vi nu klarar oss själva tar vi avsked av varann.

Nu fortsätter vi på egna fötter och går ner i ravinen. Även där har Tage varit i farten. Högt upp mellan trädstammarna har han hängt upp 15 stora målningar, signerade T S, som står för Sonny Tronborg.

Att komma på tanken att göra en utsmyckning av det här slaget förefaller vara typiskt för Tage Andersen: Inget är omöjligt!

I slutet av vår konstfyllda ravinvandring kommer vi till ett glasat lusthus, där ett fantasifullt bord tronar i mitten.

Ganska trötta i benen tar vi oss slutligen upp de 70 branta och något ojämna trappstegen upp till gårdsplanen.

Nu kan det vara dags att gå inomhus, speciellt som det har börjat regna lite smått.

Där finner vi konst av allehanda slag. Tage själv har placerat ut ett antal extravagant schäslonger, unika gartensitz som konstnären kallar dem.

Här finner vi också bildkonst av George Underwood, Christian Lemmertz, Rasmus Rosengaard, Sonny Tronborg och Kiian C Ragoczy.

Jag upptäcker en prislapp på en av tavlorna och finner att den inte är något för min plånbok: 165 000 kronor. Om det är danska eller svenska pengar märkte jag inte.

Ut igen och en titt på parken framför huset. Där finns ett antal skulpturer i rostigt järn och friserade träd i enorma krukor.

Alldeles speciell är ett högt träd i en cementförstärkt kruka och med en fantasifullt formad krona.

Mängder av trädgårdskonst har Tage fraktat hit från sina samlingar, framför allt i Köpenhamn. Besvärligt nog på de små vägarna till godset och med dryga fraktkostnader förstås.

Sista besöket innan vi, något motvilligt känner att vi måste dra vidare hemåt, blir i den flygelbyggnad som innehåller kansli, butik och utställningslokal.

Denna byggnad är av det slaget att man kunnat gå där länge och insupa alla intryck, inte minst av Bent Rejs förnämliga fotografier.

Där finner man också Tage Andersens böcker, som alla förstås handlar om trädgårdskonst. Även de dem kan man njuta av Rejs eminenta fotoillustrationer.

Vi möttes som nämnts av svarta vietnamesiska hängbukssvin, och det sista vi ser innan vi vänder västerut är ytterligare några grisar. De ligger och snarkar högt och ljudligt, vägg i vägg med utställningslokalen.