En doft av österländsk kultur och historia svepte in och stannade kvar en stund i mötesplatsen Oasens samlingslokal i torsdags. Inom projektet Musik för äldre hade besökarna fått möjlighet att önska vilken musk de ville lyssna på och valet föll på den indiska.
Trion Namasthe of India bjöd under en timme på traditionell sydindisk musik med melodiska harmonier och komplexa rytmiska mönster. Gruppen, ledd av flöjtisten och sångerskan Shantala Subramanyam, räknas för övrigt till en av Indiens främsta. Den har turnerat i flitigt i Asien, Nordamerika och Europa.
Tillsammans med två andra musiker – Akkarai Sornalatha, violin?, och Sai Giridhar, slagverk – lät hon under en timme besökarna i ord och toner stifta bekantskap med den karnatiska musiken, byggd på den kromatiska skalan (se nedan) och kanske lite svårtillgänglig för den som inte har lyssnat så mycket på den tidigare.
Trion var förstärkt med dansaren Krithika Shurajith, som visade sina färdigheter i bharatanatyam, där ansiktsuttryck, exakt fotarbete och gracila handrörelser är kännetecken.
Och publiken verkade gilla både musik och dans, kanske med tonvikt på den vackra och uttrycksfulla dansen. Att de fyra artisterna bar traditionella indiska kläder gjorde naturligtvis föreställningen än mer exotisk.
?
Det finns två huvudgrupper i klassisk indisk musik, den ena är karnatisk musik från södra Indien. Karnatisk musik är uppbyggd med två huvudelement – raga (den melodiska formeln) och tala (den rytmiska formeln/cykeln). En raga kan vara ett rent instrumentalt verk eller ett vokalt verk med ett eller några få ackompanjerande musikinstrument. Raga är enstämmig och ofta med improvisationsform.
Den klassiska indiska musiken bygger på den kromatiska skalan, en skala med tolv toner (alla som finns) och som ligger ett halvt tonsteg från varandra.
Källa: Wikipedia.
