Högklassig visfest på Hofsnäs

Själv fungerade Bagge delvis som konferencier men också, givetvis, som Bellmantolkare. Han gör sin Bellman mycket bra; det handlar inte om skönsång när han gör visor som Märk hur vår skugga, Fader Bergström med flera.

Han framför dem iklädd tidstypisk dräkt och på ett sätt man kan misstänka att den något nedgångne diktaren själv skulle ha gjort. Dramatisk inlevelse är det förvisso.

Den förste av hans gäster var den levande, med betoning på just levande, legenden Georg Riedel som skrivit musik till, enligt uppgift tusentals visor och andra musikstycken, bland annat opera.

Flera av hans tonsättningar till Astrid Lindgrens kända texter framfördes av såväl kören Likören som av publiken. Att få sjunga till kompositörens komp på kontrabas var förstås något extra.

Riedel visade också prov på sitt eminenta bas-spel.

Den andra mycket framstående artisten var Lena Willemark, som verkligen visade vad hon kan, både i form av kulning, fiolspel, folkmusik och mer traditionella visor.

Kulning är en form av falsettsång, ett säreget sätt att sjunga, som ursprungligen användes av fäbodstintorna när dessa behövde höras på långa avstånd.

Hon kommer själv från Evertsberg i Dalarna där hon lärt sig mycket om traktens folkvisor. Vid flera tillfällen sjöng hon på den ganska svårförståeliga Älvdalsdialekten.

Ett exempel på detta var Somliga går i trasiga skor, där hon även sjöng på svenska. Ett par Taubesånger sjöng hon också, delvis i egen melodiös tappning.

Likören från Svenljunga och Tranemo hade också en framträdande roll i en konsert som höll en mycket hög klass. Ganska mycket folk hade trotsat det något osäkra vädret samt de obehagligt många getingarna i Hofsnäsparken