Gränsöverskridaren Adams-Ray

– Det existerar inte samma typ av subkulturer längre, de är upplösta. Därför är det också svårt för mig att säga vilka som är min publik, säger Daniel Adams-Ray.

Jättefestivalen Bråvalla i Norrköping har hjälpt honom att komma till insikt.

– Där såg jag både Veronica Maggio och Maskinen. Jag tänkte att jag vet hur den publiken ser ut. Sen gick jag på något betydligt smalare men det är samma 15-åringar som går även på de gigen. De har en annan närhet till musiken i dag. Det är Spotify-generationen.

Utvecklingen är något som han applåderar. Förstås.

Duon Snook (Adams-Ray tillsammans med Oskar Linnros) slog igenom i början av 00-talet, främst genom jättehiten Mister Cool, med sin egensinniga pop-hiphop.

– Vissa hiphoppuritaner tycker att det var för mycket pop, men samma hiphoppuritaner kan i dag låta mer pop än vad Snook någonsin gjorde, säger Daniel Adams-Ray utan att nämna några namn.

Hur viktig var tiden med Snook för din karriär nu?

– Superviktig. Det är en ursprungskälla. Man tar in så mycket intryck och formas. Jag fick resa och uppleva en massa saker som jag inte hade fått göra annars.

Som 30-åring gör han pop med klara hiphop-influenser och säger sig fortfarande strunta i musikaliska fack. I dag är det knappast heller kontroversiellt i tider av nu-metal och topplistehouse.

Att passera gränser har Daniel Adams-Ray inte bara gjort i musikens värld. Han växte upp som barn i Kenya, var tonåring på Lidingö i Stockholm och tillbringade däremellan ett år i Holland.

– Jag antar att det bidrar till att jag känner en viss rotlöshet. Jag har aldrig känt mig hemma på en viss plats. I vuxen ålder har jag kommit över det till viss del. Jag har vänner som har bott i Sverige hela sitt liv och inte känner sig hemma här heller.

2012 visade en filminspelning hur ett toppnamn i Sverigedemokraterna en sen Stockholmsnatt gjorde rasistiska utfall mot omgivningen och bland annat kallade komikern Soran Ismail för "babbe".

Ett år senare kom Daniel Adams-Rays låt Babbelover.

– Den kom till som en reaktion på en reaktion. Min utgångspunkt i mitt musikskapande är hiphopen. Oavsett om man är politisk eller inte så kommenterar man där stora saker i samhället, vare sig det är främlingsfientlighet eller något annat aktuellt ämne. Jag försöker beröra ämnet främlingsfientlighet med någon ton av acceptans. Jag tycker annars att det pekas lite för mycket finger.

Daniel Adams-Ray passar sig noga för att vara politisk i sitt musikskapande.

– I samma sekund som jag skulle skriva tydligt politiska texter så blir jag exkluderande i mitt skapande och det vill jag inte vara. Det handlar bara om grundläggande humanism och mänskliga rättigheter. Min musik har aldrig varit svartvit. Jag skulle aldrig kunna skriva så tydliga texter även om jag var övertygad vänsterpartist eller moderat.

Privat skulle han vilja vara mer politisk.

– Jag sitter och håller på med mina valkompasser och undrar.

Pop- och rockstjärnemyten låter sig dåligt kombineras med hälsosamt som kringresande idol. Daniel Adams-Ray visade på Göteborgsvarvet i våras att det inte behöver stämma. Han kallade sig visserligen för "långsammaste kenyanen" men att springa drygt två mil på 90 minuter gör man inte utan att hålla i gång.

– Det var mitt tredje Göteborgsvarv. Det började med att jag slog vad med en ljudtekniker. Och då hade jag faktiskt druckit lite vin.

Nästa mål är att ta sig runt halvmaran på 1,25.

Som musiker – vad vill du uppnå för att vara nöjd när du lägger av?

– Det har jag redan uppnått. Jag har spelat med musiker och jobbat med låtskrivare som jag själv ser upp till, som Salem Al Fakir, Petter, Timbuktu, Oskar Linnros och Veronica Maggio till exempel.

Han har spelat i många svenska städer, men i årets turnéprogram finns en ny stad med för första gången. Det händer inte ofta numera.

– Jag vet ingenting om Ulricehamn, men jag vet att festivalen har en fet line-up. Det ska bli kul att komma dit.

"Vi vet inte vart vi ska men vi ska komma dit" är titeln på Snooks debutalbum från 2004. Efter lite betänketid lyfter Daniel Adams-Ray fram det som den textrad han är mest nöjd med i karriären.

– Annars kan jag inte relatera till 95 procent av det som jag gjorde som medlem i Snook. Men jag skäms inte för det. Jag gjorde det säkert av en anledning.