Sista herrpremiären på Vistavallen

Om ett år är det en ny arena som gäller. Även om det alltid blir förseningar under olika byggen räknar jag kallt med att huvudplanen är färdig när fotbollssäsongen 2012 drar igång.

Före vi är där ska den här säsongen spelas och ytterligare matchbilder ska läggas till de som redan finns från Vistavallen.

Som inflyttad ulricehamnare skedde min första kontakt med UIFK:s hemmaplan på våren 2001. Damerna spelade seriematch och jag tog cykeln från den tillfälliga husvagnsbostaden på Prångens camping till matchen för bevakning åt UT:s räkning. Starkaste minnet är förvåningen över vilken fin plan laget spelade på. Det var ju bara division fyra. I Göteborgstrean var min erfarenhet av hemmaplan detsamma som en grusplan inklämd mellan aliks-parken och trevåningshusen vid Wieselgrensplatsen. Till UIFK:s match fanns dessutom ett tunt programblad och folk betalade entrépengar för att titta på matchen. Nog var jag förvånad.

Efter första besöket har det blivit flera matcher på Vistavallen och främst är det UIFK:s herrar jag sett spela.

Med bara knappt tio år i Ulricehamn har jag ingen Hornavandjup minnesbanka att gräva i men om jag får välja en spelare som gjort kraftfullast intryck under mitt decennium på Vistavallen är det Anders Magnusson. Vasst spelsinne, perfekt teknik och förmågan att göra det oväntade – både publiken och motståndarna blev lika överraskade. Johny Murray är den tränare som etsat sig fast bäst. Sprudlande, lugn och kunnig på en och samma gång. Från sidan om verkade det som Murray alltid visste hur laget skulle agera och fick med sig spelarna till hundra procent i sina tankebanor.

Det återstår elva seriematcher för UIFK-herrarna på Vistavallen och kanske blommar någon spelare i dagens UIFK ut och överglänser minnesbilderna av Anders Magnusson, vi får se.

Låt spelet börja.