Nappar och all inclusive

Så när den unga modern på stranden, i solstolen bredvid, inte lyckades få tyst på sin gråtande bebis, skred damen till verket:

– Se till att få tyst på ungen, ge den bröstet eller en napp, sa damen vars tillvaro på den kanariska stranden uppenbart blev störd.

– Han har faktiskt slutat amma och han tar inte nappen, sa den unga mamman, alltmedan personerna i sina solstolar runt om började få upp intresset för dramatiken.

– Kan prinsessan Estelle ta nappen, kan det duga åt ditt barn också, sa damen vasst och avslöjade samtidigt en dialekt med så långa i:n att de förmodligen hörde hemma på antingen Östermalm eller Lidingö.

När ordkriget inte slutade tröttnade en av damens två vuxna söner, som tillsammans med svärdöttrarna var på en avkopplande (?) semester med familjens matriark.

– Nu går vi och badar mamma, sa en av sönerna, annars slänger dom snart ut dig från stranden sa han, uppenbart generad av den högljudda diskussionen om hur man bäst får tyst på ett gråtande barn. Den andra sonen hade redan rymt (slag)fältet och lagt sig med en bok långt bort från händelsernas centrum

När mor och son gått för att svalka de heta känslorna, blev svärdöttrarna ensamma i sina solstolar.

– Jag klarar inte det här längre, suckade den ena uppgivet. Hur står du ut?

– Jag försöker bara skratta åt det, sa den andra som verkade varit med i familjen lite längre.

– Då får du se till att hjälpa mig, när du ser att jag surnar till, sa den yngre av svärdöttrarna som precis lyckats få ner den osynliga skämskudden hon gömt sig bakom under den kanariska kalabalik som nyss utspelats.

Den äldre svärdottern hade fått uppdraget att skydda den badande matriarkens handväska under det pågående doppet i Atlanten. Väskan satt annars som limmad på damen med långa i:n. Ja faktum var att hon faktiskt låg i solstolen med väskan instoppad under ryggen.

– Du tror inte att det är någon som kan gräva sig under solstolen och ta din väska, sa den ene av sönerna, halvt på skämt men utan skratt i ögonen.

– Man vet aldrig, för här är minsann inte alls som i Biiiarriiiitz, sa damen med en ton som avslöjade att semester på Gran Canaria minsann inte var jämförbart med den franska Atlantkusten i sydväst.

Bebisen tystnade, tanten blev badad och hela sällskapet drog vidare mot nya äventyr i hyrbilen. Kvar satt vi andra. Småskrattande och lätt förundrade.

All inclusive hade fått en ny innebörd. Inte bara i form av stora frukost-, lunch- och middagsbufféer, gratis vin till maten och fria drinkar.

På det här stället ingick även gratis strandunderhållning.