Den mätbara journalistiken

Undersökningarna gjordes främst genom läsarundersökningar där läsare fick kryssa i enkätfrågor om vad och hur mycket de läste de olika inslagen i tidningen.

I den nya digitala världen går det att läsa av allt, hela tiden. I dag vet vi på UT exakt var våra eUT-läsare finns, hur mycket tid de spenderar med UT och hur många sidor de bläddrar i genomsnitt.

På ut.se kan vi i realtid läsa av vilka som är de mest lästa artiklarna. När vi är iväg och direktsänder hockey kan vi se exakt hur många som läser av rapporteringen. Vi vet väldigt väl i dag vilka ämnen som engagerar er UT-läsare. I alla fall digitalt.

Att hela tiden kunna styra sitt innehåll efter intresse är både spännande och faktiskt lite skrämmande. Hur rimmar det med vårt uppdrag att bedriva bred lokaljournalistik som granskar makten om vi i allt större utsträckning väljer att skriva om det som "säljer"?

Personligen har jag alltid sagt att morgontidningens styrka ligger i att vi skriver om saker som läsaren inte visste att han eller hon ville veta. Att det är vår bredd och vårt djup som är vårt vapen.

Bredd som styrka ställs i dagens digitala samhälle på prov. Den tablåstyrda TV:n har i stort sett redan dött, radioprogram lyssnar man på när man har tid och man väljer förstås, i alla medier, bara ut det som man är intresserad av.

Kan UT fortsätta överleva på bredd och bra bevakning av lite av varje? Eller måste också vi bli ett russin i många läsares mediekaka? Är våra russin det som vi ser att flest läser?

Det finns många frågor när journalistiken blir mätbar, och valbar.

Henrik Ericson