Nyheter

Akrobatik påhög och lågsemesternivå

Det skulle bli kinesisk akrobatik senare på kvällen.

Några timmar tidigare var vi några stycken som satt oss i skuggan, i baren, strax intill den stora scenen och gratisdrack det vi ville ha. Och på det billiga köpet dessutom fick en stunds extra underhållning.

Nyheter • Publicerad 5 oktober 2013

För första gången hade vi sett några molntussar på himlen över havet och in över det bergiga turkiska inlandet såg det riktigt mörkt ut.

Så personalen på vårt stora, och nyligen nyöppnade, hotell ville ta de säkra för det osäkra. Den fina fjärrstyrda ljud och ljusanläggningen skulle till varje pris skyddas mot ett eventuellt regn.

Två unga, normalt mycket självsäkra och scenvana, killar ur hotellets underhållningskader fick uppdraget.

En lång stege skaffades fram, för det var ganska högt upp till takrampen, och ställdes mot densamma. Men vem skulle klättra upp och trä de framplockade plastsäckarna över dyrbarheterna där uppe? Det framstod ganska klart att ingen av de hårt hårgelerade ynglingarna var speciellt trakterade av att klättra upp. Till slut blev det den yngres lott att klättra. Halvvägs, åå cirka tre meters höjd, började benen och stegen att skaka. Bedjande blickar neråt, mot kompisen, om ett eventuellt byte av roller gav inget resultat.

Oändligt sakta togs de sista stegen upp. Sen gällde det att släppa det krampaktiga taget om den skakande stegen och försöka trä över de blå plastsäckarna.

Vi på första parkett, med en kall öl i handen, log åt det tidiga eftermiddagsskådespelet.

Men han på stegen gav sig. Rollbytet gav ingen bättring, tvärtom. De något äldre benen skakade om möjligt än mer.

Ner med stegen och likt den klassiska filmen om plankan marscherade de båda ynglingarna av scenen bärandes på den långa stegen, dock utan att träffa någon av oss i baren. För att återkomma med en ännu längre stege.

På lika darriga ben försökte den yngre igen och ser man på, med en hand på stegen lyckades han få fast säckarna någorlunda och kunde uppenbart nöjd och lättad klättra ner igen. Till en spontan applåd från oss som självgoda suttit och tittat på uppvisningen.

Samtidigt hade de sista molnresterna på himlen helt försvunnit. Bara så där.

Senare på kvällen klättrade en ung kinesiska snabbt och vigt upp för ett enda långt rör, ända upp till taket. Ställde sig på en arm på röränden, vek fram benen över huvudet, på bästa skorpionvis, och balanserade så medan stången roterade runt!

På en delvis skymd del av scenen stod två unga välfriserade killar och tittade förundrat på varandra...

Jörgen Wester

Så här jobbar Ulricehamns Tidning med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.