Westerholm betonade de äldres ovärderlighet
I samband med en sopplunch i Missionskyrkan gav hon flerfaldiga exempel på att de äldre enligt henne är en ovärderlig resurs.
– Livserfarenhet är en underskattad tillgång, sade Barbro Westerholm, något som exempelvis norrmännen insett. Krisar det på oljeplattformarna är de äldre medarbetarnas erfarenhet oerhört värdefull.
Visst är det bra att lära sig från böcker, men även det man lär sig i möten med människor är värdefullt, ansåg hon.
Barbro Westerholm underkände vissa myter om de äldre, både att dessa skulle vara långsamma och inte beredda att lära sig något nytt. Det är viktigt att lyfta fram förebilder.
I sammanhanget nämnde hon att partikamraten Nyamko Sabuni, integrations- och jämställdhetsministern, tillsatt en utredning som skall leda fram till en lag mot åldersdiskriminering.
Barbro Westerholm nämnde också att hon och Birgitta Olsson lagt en motion om att det skall bli tillåtet att arbeta fram till 70 års ålder.
Det finns som bekant ett parti som säger sig ta vara på de äldres intressen. Det är Sveriges pensionärers intresseparti. Detta ansåg Westerholm vara ett obehövligt parti, eftersom, enligt henne, samtliga partier skall föra pensionärernas talan och att detta skall kopplas till alla frågor.
Att bedöma människor efter kronologisk ålder hävdade hon vara felaktigt. Att man även som äldre har en viktig funktion att fylla belyser hon genom att ställa upp som riksdagskandidat, 77 år gammal.
– Kronologisk ålder är ett dåligt mått, ansåg hon
Född: 1933 i Stockholm
Akademisk karriär: Med.lic 1959, med.dr. 1965, docent vid Karolinska Institutet 1965, medicinalråd vid socialstyrelsen 19711-1974, medicinsk expert vid Apoteksbolaget 1974-1979, generaldirektör vid Socialstyrelsen 1979-1985. Där drev hon 1979 igenom att homosexualitet inte skulle räknas som sjukdom , adjungerad professor vid Karolinska Institutet 1986-1989.
Politiker: Riksdagsledamot för folkpartiet 1988-1999 samt 2006-2010.
Övrigt: Ordförande i Sveriges Pensionärsförbund 1999-2005.
Utmärkelser: Fick Hedeniuspriset 2004