Elever mötte fröken Strängström

Egentligen är det den 19 januari 2010, men här på Ulricehamns museum har eleverna genom utställningen Hartass och dumstrut förflyttats till ett klassrum någon gång på 1800-talet.

Pojkarna har kepsar, flickorna sjalett, fröken kjol och stram blus. Bänkarna har ett litet bläckfack, på väggarna hänger informativa skolplanscher om Bibelns land och folk och Sveriges allmänna nyttigare fåglar.

– Varsågod och sitt, säger fröken Strängström.

Sedan blir det morgonpsalm till orgelmusik och eleverna sjunger Din klara sol går åter upp, jag tackar dig min Gud.

Plötsligt singlar ett pappersflygplan genom luften och inget undgår fröken Strängströms vakande ögon.

– Aja, baja, det där såg jag allt. Nu blir det skamvrån. Vem var det? Är det någon som erkänner?

– Det var han, säger Edvin, Melvin och Isak och pekar på varandra.

– Nej, det var han som började, säger de.

– Då blir det skamvrån för alla tre, säger fröken Strängström. Då kan ni passa på att lära er några nya fåglar också.

Lektionen fortsätter med högläsning från skolplanscherna. "Er höna är ful", säger eleverna i kör. "Här är is i hon".

Tova skriver fel på tavlan och får stå kvar längst fram och skriva om ordet tio gånger. Fröken Strängström förklarar också att på 1800-talet kunde det hända att läraren slog barnen, kanske med en linjal på fingrarna. Men det blir inte aktuellt i dag.

Dock finner fröken Strängström massor med godispapper i Elsas bänk och Elsa hamnar också i skamvrån, med dumstrut och allt. Eleverna skriver med reservoarpenna också och får frukt att äta innan fröken ringer ut för rast och lektionen är slut.

Edvin Mattsson tyckte det var kul att pröva på skamvrån, men vill inte gå i skolan på det sätt man gjorde förr.

– Det verkar läskigt och tråkigt, säger han.

– De gjorde så dumma saker om man gjorde fel, typ slog med linjal på fingrarna och så.