Insändare: Som anhörig blir jag rädd
Om ni är det, varför är ni tysta? Varför är det ingen anhörig som reagerar?
De nya scheman som har införts gör att ordinarie personal fysiskt och psykiskt inte kommer att hålla. Ni politiker och ni inom den sociala sektorn (äldreboende), sitt inte bakom era skrivbord, ta er ut i verkligheten, jag ber er. Ut och praktisera en vecka om ni verkligen vill göra ett bra jobb och vill vara insatta i vad det är ni sitter och bestämmer. Inte bara besöka ett äldreboende och ta en kopp kaffe och prata med Ada 93 år. Nej, ta reda på verkligheten, hur den ser ut.
Jag är allvarligt oroad över hur min anhörig och alla andra gamla sköts i dag och mår innerst inne över all denna stress som har följt med all tidsförändring. Ordinarie personal, med utbildning och kunnande, gör ett fantastiskt jobb, men dom mår skit över hur deras arbetssituation har förändrats, något som också påverkar deras familj och privatliv.
Jag har försökt att lyssna och känna av hur dom mår och det känns inte bra. Känns lite som att deras värde som människor med hjärna och hjärta har tagits ifrån dom. Förut la dom sina egna scheman så det passade alla och alla mådde mycket bättre.
Sedan detta med sommarvikarier. Det är en skam att släppa in personal i vården som inte är klara, varken språkmässigt eller kunskapsmässigt. Jag vet att det är svårt att få tag på kompetenta sommarvikarier, men politiker, höj lönen, utbilda personal, höj statusen på jobbet. För undersköterskor är bland de viktigaste jobb vi har i Sverige, tänk på det.
Orolig anhörig