Träningsvärk

I takt med den stigande åldern, har jag börjat röra mig försiktigare och det är sällan jag får träningsvärk. Men efter onsdagens ridövning, aj och AJ. Det blev till och med så illa, att jag blev tvungen att uppsöka läkare igår, för det jag brukar kalla ont i revbensspjället. Något jag brukar få när jag trampar omkring en stund med matlagning, städning, bakning, trädgårdssysslor – kort sagt gör det som behövs. Nu känns min svider-värker-bränner-kropp i kubik. Skräcken att det kan vara något åt njurarna och möjligheten att få något smärtstillande fick mig att uppsöka vår fantastiska vårdcentral. Fast det satt en bit in att få komma. Väl där fick jag träffa en läkare som log lite åt min ridövning, men jag hade ingen olycka. Han undrade hur det är med magen, jo – den är för stor, det är därför jag behöver rida. Fast det var inte riktigt så han menade. Jag fick värktabletter och en tablett som gör att magen ska tåla dem. Han undersökte och skickade mig till röntgen. Det var ett riktigt sjå att komma omkull och i läge på britsen. Jag kan förstå, om personalen undrar hur en till synes frisk människa kan ha så många oj och aj i munnen. Hemkommen satt jag en stund på hela ryggen medan jag väntade på att tabletterna skulle verka. Då ringde en väninna och påpekade att vi inte är nitton år längre. Länge har det varit så, att huvudet vill mer än kroppen förmår, men jag vill rida. Egentligen vill jag golfa också, men det tar mycket mer tid. Det är inte bara övningen jag vill åt, det är det sociala också. Hoppas att läkaren kommer på vad det är för fel. Om ett par veckor gör jag ett nytt försök, då ska i alla fall träningsvärken ha gett sig.