Sol, vind och vatten och lite återvinning

Just nu trivs jag väldigt gott med tillvaron. Solen skiner över vita vidder, vinden tar det lugnt och vattnet är till största delen i fast form. I helgen hade vi besök av vårt första domherrpar! När jag tar mina promenader klirrar det som glas under fötterna, jag slår ett extra tag med staven eller käppen och sänder en tacksamhetens tanke till Astrid Lindgren, för att hon satt ord på det jag håller på med. Så gammal jag är, är jag som en liten Ida – jag hjälper till, så att sommaren kan komma. Nu står påsken för dörren. Idag ska vi pyssla på Röda Korset. Det är hög tid att få till lite påskkort. Jag har ägnat flera dagar åt att leta och samtidigt packa upp mina hobbyattrialjer. Äntligen har jag hittat mönstersaxar, stämplar, kartongark och gett dem nya platser, så att det bara är att sätta igång när lusten faller på. I går var Qi gongen inställd, i stället tog jag mig lite bondgympa i stället. Bonden är bortrest till sol och varmare vatten, så då passade jag på att hjälpa till med det jag kan, utfodra ungdjuren. Det blir ett bra gympapass att rensa fodergången från halm och ensilage, så att det går att komma fram med spannmålskärran. Och det är inte varje dag hundra blir glada när man kommer, bra sätt att förena nytta med nöje. I söndags gick vi Attorpsrundan. Man får passa på den här årstiden, när det är tomt i hagarna. Det var riktigt jobbigt, utrustningen var nog inte den bästa. De futtiga kilometrarna tog tid som ett halvt vasalopp. Skidor eller snöskor hade inte varit fel, stigen var inte särskilt upptrampad och skaren brast. Ett kilo tappade jag i alla fall på vägen. De skidor jag har stående någonstans i källaren, har jag skaffat för att snickra mig en pynthylla och klister har jag gått om, men det var aldrig under övervägande att de skulle få följa med ut. Stavarna gjorde i alla fall nytta, men en av dem kom inte välbehållen hem. Delarna kommer säkert till pass som stöd i någon rabatt i sommar eller kanske de kan bli ett pittoreskt inslag i skidhyllan? Nu är jag helt modern, igen, återvinna och återanvända är inget nytt för mig. Ända sedan barnsben, uppvuxen med en syfabrik på gården och en metallfabrik på bakgården, har jag sett utmaningen i att finna ny användning för spill och fina bitar. Jag är övertygad om att jag varit ekorre och hamster i tidigare liv, kanske även skrothandlare? Fast då gäller det att göra sig av med grejerna också. Här är det stilleben och installationer som hägrar. Planerna är det inget fel på i alla fall.