I mitt nästa liv

ska jag bli florist! Nu när vi är ända inne i mars och vintern håller sitt kallaste grepp om oss, var det årsmöte i Ulricehamns trädgårdsförening i går. Det gav ett spirande hopp. Många härliga aktiviteter att se fram emot. I år ska vi tävla i morot. Men ingen nämnde hur, antagligen i vikt om man ska gå efter förra årets tävling då temat var purjolök. Segraren nämndes som hastigast som ett exemplar på drygt 700 gram. Man kan tänka sig att längd, rakhet eller fantasifullt utseende belönas, något man inte vet förrän det är dags att skörda. För en gångs skull var vi ute i god tid. Det var ingen idé att åka hem mellan aktiviteterna och det var väldigt kallt på hundpromenaden. Kyra som helst uträttar sina behov vid sidan av vägen, har besvärliga tider nu. Eftersom mötet skulle hållas i Skottek, passade vi på att bekanta oss med trakten. Ute i en fårhage brann en ensam gravlykta. Någon har gjort sig besväret att pulsa ut i djupa snön. Det sätter onekligen igång fantasin om vad det kan symbolisera. Någon som vet? Inomhus var det ingen större värme heller. Fint dukat, men med utbrunna värmeljus på borden. Vi bad om nya, men inte förrän hela föredragningslistan var genomgången och det blev dags för middag, hade det blivit något så när varmt, så man kunde ta av sig jackan. Jag undrade verkligen var vi hamnat. När krögaren gick runt och satte ut nya ljus, passade jag på att informera om att det var hos mig han skulle ställa den vegetariska maten. Sen dröjde det inte länge, innan han kom tillbaka och undrade om det gick bra med fisk!? Han verkade lite snopen över mitt bestämda nej, men lättades då han fick veta att mjölk, ost och ägg är okej. Sedan såg jag med spänning fram emot måltiden. Och när det blev dags, var jag vrålhungrig. De andra fick lasagne, jag tog av deras sallad och bröd. Logistiken var inte den bästa, men den som väntade på något gott, fick efter tålig väntan välja på flera sorters fina och halvgrova bröd. Efter brödkön fann jag den minsta portion jag någonsin serverats, men den var god, så det var bara att äta sakta och njuta i kubik av varje tugga. Efter mat och fika kom så kvällens höjdpunkter. Det var Anette Limstrand och Kristina Molin från Flora Dekor, Hol, som bjöd på dem. Först ett stilleben på glasfat med kvistar, blad och blommor. Sen bjöd de på en inspirerande resa till The Lost Garden of Heligan i södra England. Därefter band Anette två olika buketter, vårliga och vackra så de kunde passa till brudbuketter. De auktionerades ut och den häpna publiken släppte båda för 200 kronor, vardera. I den första knöt hon vita papegojtulpaner runt en röd kornellkvist och plockade in lite skinnia och en bunt pärlhyacinter. Jag kunde inte låta bli att ge ett bud på den andra buketten, röda papegojtulpaner, ranunkel, några röda bär och blåbärsris. Jag hade tur som fick den och att sambon inte bjöd över mig! – Ju hårdare stjälk, desto varmare vatten. Men har man en blandad bukett, går man efter den mjukaste stjälken. Inga blad ska finnas under bindstället, sen är det bara att hålla vattnet rent, så kan man njuta länge av sin bukett, var lärdomar förmedlade av Anette Limstrand. Nu är det bara att fortsätta att drömma, bläddra i trädgårdstidningar och böcker och fortsätta planera. Jag hade sån tur, att jag vann i gårdagens avslutande blomsterlotteri också. Jag valde en bok om perenner. Idag upptäckte jag att den var två. De saknar tryckår, men kunskapen om blommor består, även om de vissnar...