Anna Claesson: Anna Claesson: Vad drömmer du om?
Ovanstående är inte någon betydelsefull scen hämtad från mitt liv. Inget meningsfullt alls egentligen. Bara en sekvens från 1990-talets största romantiska komedi, Pretty Woman. En scen som sätter tonen, som både startar och avslutar filmen som handlar om just det – drömmar. Drömmen om något annat, att vara någon annan, att alla har en dröm. Ända sedan jag såg den där scenen för en herrans massa år sedan så har jag tänkt på den meningen. Alla har en dröm.
För så är det. Det vågar jag stenhårt slå fast utan några som helst vetenskapligt belägg. Alla drömmer. Och alla har drömmar. Saker du vill klara av, platser att se, känslor du vill uppleva, saker att lära sig. Det ligger i vår natur. Att vilja utvecklas och klara av saker.
Svenskan är ett fantastiskt språk men något som saknas är ett ord som på ett bra sätt ersätter det engelska uttrycket ”bucket list”. Dödslista klingar verkligen sådär men det är ungefär vad det är. En lista med saker att göra innan du dör. En drömlista låter genast mycket bättre.
”Just det här året har jag mycket att se tillbaka på. En gigantisk dröm för mig. Obetydligt och oförståeligt för flera av mina vänner. Jag kryssade av en de största punkterna på drömlistan – att simma med knölvalar. Och trots att jag jobbar med ord varje dag så är det svårt att hitta de rätta för att beskriva hur det kändes.”
En sådan har jag, och har haft länge. Inte bara nedplitad i en dagbok eller på en servett, nej, så nördigt har jag gjort det att mina drömmar står uppradade i ett Excel-ark. Töntigt så det förslår. Kanske tycker ni också att det som står på listan är töntigt. Där finns nämligen allt från att äta fish and chips i Storbritannien och sjunga karaoke till att stå längst fram på en stor konsert och simma med knölvalar. Högt och lågt. Vissa saker någorlunda enkla att klara av, andra extremt krångliga att lyckats med. Alla högst personliga.
Det är själva essensen med drömmar. De är alltid högst personliga. Sprungna ur en kittlande tanke om att klara av något. Passera en mållinje. Något betydelsefullt för dig själv. En struntsak för någon annan. Tankar som ofta dyker upp under den här årstiden. När nyår närmar sig och det gångna året känns allt mer förgånget. Vad är betydelsefullt för mig? Vad ska jag klara av nästa år? Kanske lära mig pochera ägg, som jag hade som nyårslöfte för några år sedan.
Just det här året har jag mycket att se tillbaka på. En gigantisk dröm för mig. Obetydligt och oförståeligt för flera av mina vänner. Jag bockade av en av de största punkterna på drömlistan – att simma med knölvalar. Och trots att jag jobbar med ord varje dag så är det svårt att hitta de rätta för att beskriva hur det kändes. Att inte kunna sova mer än en timme per natt under nästan två veckor innan det var dags för första dagen på båten. Att det inre lugnet som vanligtvis är där, var som bortblåst. Att det var först på den tredje dagen i vattnet med valarna som jag förstod och känslorna tog över. Att jag simmade bredvid en knölvalshona och hennes unge och grät i cyklopet. Den ihållande lyckan och stoltheten efteråt.
Stort för mig men något som flera av mina kompisar aldrig ens skulle drömma om, eller någonsin vill göra. Helt okej. Drömmar är personliga. Men, det som binder dem samman är just den drivande, signifikanta känslan av att uppnå något. Att känna dig uppfylld för att du klarade det. Lycklig för vad du sett. Stolt över vad du lärt dig.
”Fortsätt drömma. Alla har en dröm.”
Och, det tar bara någon timme att lära sig pochera ägg.
