Vindkraften skapar bara osämja i kommunen
Henrik Erickson skriver i UT den 15 maj att ”vindkraftverk har en förmåga att gömma sig när man är nära dem - och vi hade tur sett till hur 'våra' verk delvis skyms bakom trädridåer”. Jag kan bara konstatera att alla inte har samma ”tur”.
Bilden till artikeln är nytagen på Hökensås utanför Tidaholm, där byggnation nu pågår. Verket på bilden är 180 meter högt och ligger på cirka 700 meters avstånd från bostaden. Det är ett av flera verk synliga från gården.
Ulricehamns kommun gör i sin nya vindkraftsplan siktanalyser på 300 meter höga verk, en höjd som sannolikt framtidens verk har. De vidhåller trots detta att ett avstånd till närmsta bostad på 800 meter är tillräckligt.
På bilden får man alltså tänka sig verket en liten bit längre bort, men samtidigt lägga till ytterligare 120 meter på de redan 180 meterna för att få en uppfattning om hur framtidens landsbygdsmiljö i vår kommun kan se ut. Till detta kommer högintensivt vitt blinkande på natthimlen, skuggor samt ett pulserande buller dygnet runt.
”Alla i kommunen borde kunna få förutsättningar att leva ett bra liv även när det gäller vindkraftsetableringar.”
Är det detta landsbygdsmänniskan förväntas acceptera utan att knorra. Klagar man så kallas man för överkänslig och anses vara vindkraftsmotståndare eller klimatförnekare. Men faktum är att det nu för tiden allt oftare uppmärksammas att vindkraften inte är så miljövänlig som många vill tro.
Hur många tror att det blir lätt att sälja den här fastigheten till folk som söker en lantlig idyll? Hur många tror att de får ett marknadsmässigt pris? Familjen i fråga får ingen som helst ersättning eftersom de inte är ägare till marken där vindkraftverken står. Jo, förresten, det delas ju ut en bygdepeng, så det kan säkert bli en ny soffa till bygdegården. Den kan ju familjen sitta i och vara glada.
Det är lätt att vara positiv till vindkraft när det inte är du själv som måste ta de negativa konsekvenserna av etableringen. Det är djupt orättvist att vindbolag och markägare är de stora vinnarna, medan de som sökt sig till ett stilla liv på landet får ta hela den hälsomässiga och ekonomiska smällen. Alla i kommunen borde kunna få förutsättningar att leva ett bra liv även när det gäller vindkraftsetableringar.
Och varför skriver jag inte under med namn? Jo, för att spänningen växer på landsbygden och vissa hälsar inte längre på varandra. Senast i dag vände någon bort blicken på Ica. Det här har blivit ett mycket känsligt ämne och riskerar att skapa osämja i byarna runt omkring under lång tid framöver. Det känns inte roligt!
Var finns rättvisan?
