Vi vädjar till kommunen – lägg prestigen åt sidan
I nära nog alla satsningar på infrastruktur i samhället prioriteras hänsyn till vår allt mer sargade miljö. Det handlar då inte bara om nya projekt utan också tidigare installationer där man med hjälp av ny teknik söker optimera miljöhänsynen. Nästan genomgående finns möjligheter till inte minst ekonomiska vinster, som i sin tur beror på reducerad energiförbrukning och därmed mindre miljöbelastning.
Ofrånkomligt är att i vissa fall innebär införandet av ny teknik en kompromiss mellan estetiska och ekonomiska värden. Samtidigt tycks den breda allmänheten i hög grad acceptera lösningar som i viss grad påverkar anläggningar rent estetiskt.
Mot den bakgrunden reagerar undertecknade, alla medlemmar i den styrelse som genomförde anläggandet av Ulricehamns nya kallbadhus, starkt mot den till synes kompromisslösa inställning som miljö- och byggnämnden i kommunen visar Kallbadhusföreningens planer på att förse byggnaden med solceller.
Sedan snart ett år tillbaka finns hos kommunen en ansökan om inrättandet av solceller längs hela bryggans södra sida. Nämnden avslog initialt ansökan med motivering att solcellerna skulle kunna skapa trafikfarliga reflexer in mot land. En invändning som avfärdats av expertis vid Rise i Borås, tidigare Statens provningsanstalt.
”Ofrånkomligt är att i vissa fall innebär införandet av ny teknik en kompromiss mellan estetiska och ekonomiska värden.”
I nästa steg invände nämnden såtillvida att solcellerna måste placeras minst 1,5 meter över den högsta vattenytan enligt gällande vattendom. Det skulle då innebära att cellerna stack över handledaren längs bryggan. Föreningen har bemött denna ståndpunkt och menat att distansen 85 centimeter skulle vara tillräckligt eftersom anläggningens elanslutning kommer att ske i cellernas övre del. Nämnden återkom då med argumentet att solcellerna inte var estetiskt tilltalande. Ett argument som länsstyrelsen avfärdat.
Kallbadhusföreningen har därefter fått informell vetskap om att kommunen avser överklaga till mark- och miljödomstolen, vilket också skulle kunna leda till behandling också i sista instans, mark- och miljööverdomstolen.
Rimligt vore att kommunen innan den överklagar till mark- och miljödomstolen tar kontakt med Kallbadhusföreningen för att i dialog komma fram till en estetiskt tilltalande lösning.
Ulricehamns kallbadhus har under de drygt tio år det funnits till blivit ett landmärke för kommunen och staden. Ingen byggnad i kommunen har exponerats i samma omfattning som detta hus innebärande obetalbar PR för orten.
Obestridligt i sammanhanget är att Ulricehamns kommun genom kallbadhuset tillförts ett värde som tillgodoser många människors behov av rekreation samtidigt som folkhälsan främjas. Påpekas skall att under åren har dessa värden möjliggjorts enbart genom ideella insatser, inte minst med fokus på underhåll och skapandet av ekonomiska möjligheter för fortsatt drift.
Med hänvisning till vad som ovan sägs vädjar vi till ledamöterna i miljö- och byggnämnden att lägga eventuell prestige åt sidan och välvilligt bidra till en tryggad fortlevnad för en anläggning som i hög grad uppskattas av ulricehamnare och tillresta.
Göran Tjäder
Arne Torstensson
Jonas Yngström
Gustav Örn
