Vem köper knarket?

Den nuvarande problematikens början kan spåras till då vi på 1700-talet lärde oss att använda säd och potatis för att få fram alkohol. Merparten bodde då på landsbygden. Drängar och pigor lär ha haft kontrakt på en sup varje morgon för att kunna svälja den dåliga maten. Samhället försökte tidigt att beivra hembränningen, men det var svårt ute i vårt glesbebyggda land.

När industrialismen och inflyttningen till städer började skapades miljöer med dåliga bostäder och med alkohol. Tillverkningen hade då flyttats till stora brännerier, som kämpade om kunderna. Fram till 1950-talet fördes kampen genom motbok och monopol. Snart efter dess upphörande ”kompletterades” med just narkotika från främst Sydamerika.

Som ordförande i landstinget sociala nämnd på 1970-talet fanns jag med i länsfängelsets utskrivningsnämnd. Dess ordförande var en erfaren domare, som informerade inför varje mål. De verkligt ansvariga fanns oftast i säkerhet långt borta eller i säkra sociala kretsar. Så är situationen även idag. Skjutandet har dock ökat väsentligt med det grova våldet. Jag lämnade politiken år 1982.

Vilka köper, konsumerar knarket i dag bland barn och vuxna? Vilka har kontakterna med säljarna? Det måste finnas en stor grupp konsumenter, köpare. Vilka är de? Den vuxna delen av denna stora grupp är svår att nå och dessutom bärare av vår långa alkoholtradition. Då återstår skola och barnomsorg. Jag ser inget annat än att politikerna ska börja arbetet där, ett långvarigt och svårt arbete.

Rolf Sjölin, f.d. lärare och f.d. landstingspolitiker