Våra svenska skogar förlorar kraft och liv
Skogsindustrierna sprider budskapet att det inte pågår någon förlust av biologisk mångfald i svensk skog. Detta är otvetydigt exempel på alternativa fakta, ty de bör rimligen veta att biologisk mångfald är variationen av gener, arter och ekosystem och när dessa marginaliseras så tappar skogen biologisk mångfald och motståndskraft.
Ett absolut artutdöende tar tid, men i Sverige närmar sig fler och fler arter den gränsen. Just nu ligger vi högre någonsin vad gäller rödlistade skogliga arter. Sverige har under de senaste 20 åren haft ökat antal missgynnade och hotade skogliga arter varje gång rödlistan uppdaterats.
Vidare visar artdatabanken att över 900 arter har dött ut från minst ett län. Så här ser verkligheten ut i våra svenska skogar. Vi tappar alltså arter från plats efter plats, och för skogliga arter är det främst kalavverkningar som är orsaken till detta.
”Högriskprojekt med kalhyggen och monokulturer bör upphöra för allas skull.”
För skogsnäringen verkar det dock vara av ringa betydelse om arter dör ut nationellt eftersom dessa, enligt representanter från skogsnäringen, kompenseras av att nya arter kommer in i landet. Möjligen syftar de här på mårdhunden, minken, kanadagåsen eller kanske jättebalsamin. Få av de arter som kommer in i landet bidrar till balans i skogens ekosystem, utan är snarare en ekonomisk belastning för samhället samt en drivande orsak till att vi förlorar ekosystemtjänster. Man förvånas av deras okunnighet av skoglig ekologi. Högriskprojekt med kalhyggen och monokulturer bör upphöra för allas skull.
Ingen utom möjligen svensk skogsnäring och dess lydiga politiker är nog speciellt förvånad över EU:s nya skogsstrategi, som tydligt visar att den svenska modellen att bruka skog, kalhyggen, inte är hållbart vare sig för ekologiska eller sociala aspekter. För privata skogsägare är nuvarande modell inte heller ekonomiskt försvarbar där exempelvis gallringsverksamheten visat sig ge en förlust med upp till 20 procent vid slutavverkningen.
Sammanfattningsvis kan man säga att kalhyggesmodellen är optimerad utifrån att förse skogsindustrierna med råvara och att ekologiska och sociala aspekter är kraftigt underordnat detta. Att bruka skogen inom våra planetära gränser verkar ointressant. EU:s skogsstrategi bygger främst på evidensbaserad forskning och inte på styrande intressen från stora skogsbolag. Alltså, EU vill att skogen ska fortsätta att brukas men inte förbrukas, samt att den ska ge en mängd andra nyttor till gagn för en levande landsbygd, naturen och framtida generationer.
Sofia Berg, ekolog och uppvuxen ulricehamnare
