Vad händer med mina sopor på återvinningen?
Högt upp i lokaltidningens nyhetsflöde står frågan kommunens sopsortering. Nästan högre än pandemin. Man kan inte samla det som inte längre är brukbart i en svart sopsäck, kasta det i containern för brännbart, se det tuggas ner av det otäcka bulten med taggar och sedan glömmas. Numera ska så kallade restprodukter förpassas till den egna soptunnan och sedan avhämtas av den för tillfället anlitade entreprenören och förpassas till samma container, eller…
Då är frågan, var hamnar innehållet? Att det har dolts ett och annat förbjudet i sopsäckarna har jag, för att citera en känd professor, inget problem med. Men nu går mina tankar så här. Då jag betraktar mig själv som en ansvarstagande sorterare av restprodukter redovisar jag här vad min svarta sopsäck kunde innehålla. Ett par uttjänta skor, en bunt kuvert, några trasiga strumpor, lite gammal odlingsduk, kanske en hoptorkad målarpensel och så det där ibland lite äckliga innehållet från pedalhinken i badrummet.
Nu är det så bestämt att detta ska förpassas till min soptumma för vidare transport till återvinningen per lastbil istället för i min gamla Volvo. Då undrar jag vad händer med dessa så kallade restprodukter på återvinningsstationen? Sorteras det på något sätt? Hamnar mina gamla skor eller den gamla målarpenseln i någon sorts sopsorteringshimmel? Eller hamnar det en våning ner, i den förgörande elden? Kanske i samma eld till om med?
Är enda skillnaden transportmedlet? Volvo personbil eller Volvo lastbil. Är det detta förfarande det som utgör miljövinsten? Tål att funderas på.
Ingegerd Johansson
