Tvärredsförälder: Skolavslutningen är ett kulturarv värt att förvalta
Vi har den senaste tiden kunnat läsa en hel del insändare som handlat om föräldrars missnöje över beslut om skolavslutningar. I Tvärred handlar det om att frångå en mycket gammal tradition att vara i kyrkan och istället samlas i klassrum och på skolgården.
Jag är en av de besvikna föräldrarna, men är också utbildad lärare. Som lärare bör man ta till vana att förankra sina beslut och sina förehavande med skolplanen. Om det skulle vara så att det kom in klagomål, så kan man då lugna ner föräldrarna med att hänvisa till läroplanen och dess kunskapskrav. Det ger föräldrar trygghet och förtroende, anser jag.
Felet som skolledningen i Tvärred har gjort är att de visat bristande respekt till oss föräldrar, genom att bemöta e-post och reaktioner angående skolavslutningen på ett icke respektfullt sätt samt inte kunnat ge bra skäl till ändringen. Om skolledningen istället hade kunna hänvisa sina beslut mot läroplanen så hade det varit en annan sak, men så var inte fallet.
”Tanken är hisnande, att barn i alla tider har gått på denna ”grusväg” till sin hembygds kyrka för att få inleda sitt sommarlov.”
Vi som förespråkar en avslutning i kyrkan kan i så fall göra det, genom att hänvisa till kunskapskraven i år 1-3 i musik där det står ”musik som knyter an till elevens vardagliga och högtidiga sammanhang, däribland nationalsången och några av de vanligaste psalmer.” Att se kyrkan som en MÖJLIGHET att lära sig dessa vanliga psalmer torde ju vara perfekt! Och om man istället bytte ut ”Idas sommarvisa” som eleverna i Tvärred ska sjunga vid flaggstången på skolavslutningen, till vår svenska nationalsång, så vore ju den kunskapen också nådd. Finns det något mer passande tillfälle att lära sig nationalsången till än till skolavslutningen?
Så här står det om skolans uppdrag i Läroplanen: ”Utbildning och fostran är i djupare mening en fråga om att överföra och utveckla ett kulturarv; värden, traditioner, språk och kunskaper….”
Tänk er att barnen i Tvärreds skola sedan långt tillbaka har fått uppleva denna fina tradition att promenera lite spända och förväntansfulla, på led från skola till kyrka i ett vackert utslaget somrigt Tvärred, bland doftande syren och utslagna träd. Vilket kulturarv att förvalta. Tanken är hisnande, att barn i alla tider har gått på denna ”grusväg” till sin hembygds kyrka för att få inleda sitt sommarlov. Vilket arv att förvalta.
Poff. Det försvann. Utan möjlighet att överklaga. Vi firar på skolgården istället, grundat på vad?
En Tvärreds-förälder