Total lamslagenhet när det gäller bildning och kultur i Ulricehamn

Vi är flera som minns de storslagna planerna på ett kultur- och kunskapscentrum som skulle uppföras på järnvägsområdet. Projektet var ambitiöst och omfattade bland annat planer för ett integrerat folk- och högskolebibliotek och lokaler för musik/teater/konst/konferens/föreläsning. Det positiva beslutet som fattades år 2000 föregicks av en arkitekturtävling som gick av stapeln redan 1992–93. Oenighet inom politiken gjorde att beslutet revs upp några år senare.

Nu är det dags igen. Efter nio års förhalande och maskande kommer kommunfullmäktige att riva upp beslutet att uppföra ett nytt stadsbibliotek/kulturhus ovanpå ICA Tornet. Det 55-åriga provisoriet får fortsätta ett tag till. Gladast för det är nog Moderaterna som nu kan fokusera på sin älsklingsfråga − nybyggnation av parkeringshus!

Karusellen kring de tre nya högstadieskolorna med Stenbocksskolan som extra pulshöjare har bara börjat snurra.

Ulricehamn utmärker sig negativt i en del mätningar och ligger till exempel i botten är det gäller antal invånare med eftergymnasial utbildning. För en tid sedan kunde vi även läsa att färre än 10% av våra gymnasieelever fortsätter med högre utbildning inom ett år efter examen, också det bottennivå bland Sveriges kommuner. Alltmedan företagen formligen skriker efter utbildad arbetskraft.

Allting hänger samman och jag kan skönja ett visst kultur- och bildningsförakt, frågorna är tydligen inte så viktiga och därmed inte prioriterade. I ett expansivt Ulricehamn som inte vill hamna på efterkälken och bli ett epicentrum för politikens långbänk krävs politiker som är på tårna och framför allt drivs av en vilja att bedriva politik. Det räcker inte med välformulerade visioner.

Tyvärr är jag inte optimistisk.

Peter Waldenström