Svar till Henrik Erickson: Sverigedemokraterna inte ensamma om att höja tonläget i debatten
Hur mycket hårda ord och rena dumheter kan ett politiskt parti acceptera för att få igenom sina sakfrågor? Blir ganska trött av att chefredaktören för UT ger uttryck för att SD skulle vara drivande i detta tonläge.
Visst så har det i SD förekommit en del dumma uttalanden av folk i partiets utkanter, men att påstå att SD som parti skulle vara fyllt av vetenskapsförakt är väl magstarkt. Om vi då ska tro chefredaktören så är alla de andra partierna grundade i vetenskap.
Jag har aldrig i någon debatt på riksdagsplanet hört SD kalla till exempel Annie Lööf eller någon av de andra partiledarna eller statsråd eller riksdagsmän för att vara varken onda eller extremister ”men kritiserat deras politik". Men jag har hört Annie Lööf att uttrycka sig om SD som både nazister och rasister och därmed skapa just en polarisering vilket hon ofta beskyller just SD för.
Allra värst i klassen får Miljöpartiet anses vara som utan att blinka kallar de blågula blocket för blåbrun, vilket är svårt att missförstå. Läst en hel hoper med flagranta uttalanden från tidigare ministrar såsom Morgan Johansson (S), Annika Strandhäll (S), Anders Ygeman (S) och Peter Hultkvist (S). Enligt min uppfattning är det just såsom Henrik Erickson artikel där media spär på det dåliga tonläget.
Björn Westbeck
