Stödet i skolan ska inte hänga på föräldrarna
Tack för ditt svar i UT 24/4. Du tar upp flera viktiga saker som jag är helt överens med dig om. Dock tar du upp flera saker i din insändare som säkert ser bra ut utåt sett, men verkligheten ser helt annorlunda ut tyvärr.
Det fungerar givetvis olika på olika skolor i kommunen, men på vår dotters skola har det inte fungerat alls på det sätt som du skriver. Och det vittnar även andra föräldrar om i kommunen som jag har kontakt med.
Riksförbundet Attention, som är en intresseorganisation för personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF), skriver på sin hemsida att ”många föräldrar som har barn med NPF beskriver skolan som navet i familjen. Fungerar tillvaron i skolan på ett bra sätt flyter ofta det övriga familjelivet på. När skolan brister i sina stödinsatser till barnet börjar den stora kampen som så många föräldrar känner igen sig i”.
Enligt rapporten "Förlorade år, 2021", som Autism- och Aspergerförbundet nyligen kom ut med, så ser man i Skolinspektionens granskning 2014 att föräldrar upplever att det hänger på dem om deras barn skall få stöd och hjälp. Något Skolinspektionen understryker är helt oacceptabelt. Detta stämmer även hur det ser ut för oss också då vi i mer än ett år kämpat för att få till ett samarbete. Av respekt för de inblandade vill jag inte gå in på detaljer, men att Ulricehamns kommun jobbar hårt för att anpassa skolan är inte en verklighet vi lever i tyvärr.
”På vår dotters skola har det inte fungerat alls på det sätt som du skriver.”
Du skriver dessutom att kommunen antagit en handlingsplan för att arbeta med elever med hög frånvaro. Det man behöver bli bättre på är att se och möta varje enskild elev. Kenth Hedevåg, som är specialpedagog och författare, säger vid en föreläsning digitalt 2015 att det skolan behöver bli bättre på är att se varje individ och inte en quick fix för hemmasittare.
Han talar om vikten om bra kartläggningar, ta reda på orsakerna till att barnet väljer vara hemma. Beroende på dessa orsaker så gör man insatser utifrån detta. Han talar dessutom om att den största framgångsfaktorn är bra relationer med vuxna i skolan.
Du skriver i ditt svar om vikten av en god dialog mellan vårdnadshavare, klasslärare och rektor, samt ha ett bra samarbete med andra instanser. Vem i vårt fall tror du har sett till att få hjälp och stöd, samt slitit för att även få till ett samarbete när vår dotter började få oroande frånvaro? Ja, inte är det kommunen som enligt dig arbetar hårt för att anpassa skolan.
Engagerad men besviken mamma