Sluta smutskasta privata alternativ
Resurser avsatta för välfärden skall användas till att ge våra äldre och sjuka en trygg omsorg och vård och inte till stora vinstuttag, skriver Klas Redin (S) i UT den 1 april.
Naturligtvis har han helt rätt. Men jag undrar varför det blir så mycket pengar över i den privata vården? De får ju inte mer pengar per vårdtagare än den offentliga vården och de kan ju inte heller låna billiga pengar från Kommuninvest. Beror det bara på dålig vård eller kanske på för lite och outbildad personal? Får vårdnadstagarna inte näringsriktig mat?
Då blir min nästa fråga: Varför söker sig människor till dessa ”dåliga” verksamheter? Det gäller ju inte bara vården, det gäller även skolan. Har de inte fattat hur dåligt det är? Det är istället lång kö till många av dessa verksamheter att få en plats.
”Vi skulle ha haft bättre skola, vård och omsorg om rätt personer fick ta hand om pengarna.”
Men varför blir det pengar över till vinster? Det är helt oacceptabelt. Vi måste fråga oss varför det inte blir lika mycket pengar över i den offentliga vården. Där fattas det pengar istället. Orsaken, anser jag, beror främst på en inkompetent administration styrd av politiker som tycks vara helt verklighetsfrämmande och som kostar ofantliga summor.
Istället för att låta pengarna gå till dem som sliter på golvet och till vårdnadshavarna så kan vi till exempel läsa om hur man i Tranemo kommun använder 5,6 miljoner kronor i extra tillskott från staten till att stärka äldreomsorgen till fem nya tjänster inom ledningen.
Jag vill berätta en historia som belyser mentaliteten i detta sammanhang. 1985 drabbades en nära anhörig till mig av en kraftig stroke – endast 42 år gammal. Efter en tid på sjukhus fick han en bostad på ett särskilt boende för yngre handikappade som drevs i kommunal regi (ej i Ulricehamn).
Boendet var helt okej, framför allt beroende på den underbara och engagerade personal som arbetade där. Efter några år kom frågan upp om att bilda ett kooperativ tillsammans med de boende och personal. Detta gick kommunen med på, vilket innebar att den mesta administrationen sköttes av kooperativet, likaså personalrekrytering och inköp. Till administratör och ekonomiansvarig valdes en ung grabb, 25 år gammal som börjat på boendet några år tidigare efter avslutad utbildning till bilreparatör eftersom det då var ont om sådana arbeten. Inte för hans utbildning, utan för visad förmåga att sköta sådana saker.
Det blev pengar över som på olika sätt gick tillbaka till de boende. Det var bio- och teaterbesök, grillkvällar, kräftskivor, utflykter och resor. De åkte tillsammans med personalen till Paris, Mallorca och andra platser. De bakade och lagade mat, bjöd in anhöriga på middagar. Allt med pengar som blev över. Personalen trivdes och de boende såg samma människor varje dag.
Så – för cirka tio år sedan gjorde jag ett besök på boendet för att hälsa på personalen som man faktiskt såg som sina goda vänner. De berättade då att de förmodligen inte skulle få behålla sitt kooperativ därför att boende på de kommunala verksamheterna tyckte det var ”orättvist” att inte de fick samma förmåner som kooperativets boende.
Kommunen övervägde då att låta kooperativet gå i graven istället för att fundera över varför det inte blev lika mycket pengar över i deras verksamheter.
Detta visar att vi skulle ha haft bättre skola, vård och omsorg om rätt personer fick ta hand om pengarna. Så länge det blir pengar över till privata vinster i välfärden måste våra politiker fråga sig varför, istället för att ägna sig åt barnslig smutskastning.
Gunilla Majqvist
