Rickard Skoglund behandlas respektlöst
I Ulricehamn finns många välfungerande föreningar och verksamheter, flera av dem med lång historia. Kulturföreningen Folkets hus i Ulricehamn är många människors livsverk, människor som har lagt enormt mycket tid och engagemang i huset och i verksamheten genom åren.
Att pröva nya vägar är inte att rasera tidigare generationers arbete, utan att säkra framtiden. Att gå framåt är enda sättet, att stå stilla är inte ett alternativ vare sig i en förening, i kulturen eller i samhället. När vi arbetar med att förvalta eller bevara, så behöver vi också reflektera över vad och hur vi förvaltar och bevarar. En byggnad hålls efter på ett sätt, men en verksamhet eller tradition hålls efter på ett annat.
Det var inte bättre förr. När Folkets hus byggdes i början av 1900-talet hade vi inte allmän rösträtt, vi hade ett helt annat auktoritärt samhälle att förhålla oss till, och slutna föreningsformer behövdes ibland som ett sätt att skydda medlemmarna, föreningen blev en fristad. I dag ser det mesta i samhället annorlunda ut, och öppenhet är en förutsättning för att en förening eller verksamhet ska kännas trovärdig och seriös. Även om det inte är ett lagkrav i alla föreningsformer.
”Den typen av agerande hör inte hemma någonstans i dagens demokratiska samhälle, allra minst i kulturella sammanhang.”
Att förminska och tillrättavisa en annan person (ofta för att lyfta sig själv), att dölja information, hemlighålla och exkludera, det känns väldigt främmande för många av oss. Vi är många som inte kan förstå varför styrelsen plötsligt, utan förklaring, med omedelbar verkan och dessutom med otrevlig bemötande avslutar Rickard Skoglunds anställning. De väljer att försvåra för medlemskap, vänder taggarna utåt och trasslar in sig i sig själva och föreningsparagrafer när människor visar engagemang och omsorg.
Den typen av agerande hör inte hemma någonstans i dagens demokratiska samhälle, allra minst i kulturella sammanhang. Kreativitet och engagemang, själva bränslet inom kultur, det kvävs i ett sådant föreningsklimat. Det är också viktigt att betona att det här inte är en ålders- eller generationsfråga, utan en strukturell fråga. Alla behövs, erfarenhet och nytänkande är en ultimat kombination. Kultur är samspelet mellan oss, men också samspelet mellan oss och det vi upplever i en föreställning, en film, en konsert, en utställning och så vidare. Det samspelet behöver få flöda fritt och öppet. Därför är fri kultur en av grundpelarna i demokratin.
Folkets hus skapades för att människor skulle ha en plats där föreningsliv, studiecirklar och kulturliv kunde utövas fritt från påtryckning från dåtidens auktoriteter och maktfunktioner. Därför blir krocken extra kraftfull när makt och prestige tar så stort utrymme, när Rickard Skoglund behandlas respektlöst, när visioner och idéer förminskas och hålls tillbaka, och människor stängs ute.
Kommunikationen är bristfällig och förvirrande, tonen syrlig och ibland rent av hotfull. Självklart blir frågan om föreningen som kallar sig ”Kulturhuset Folkets hus Ulricehamn” en angelägen fråga för hela Ulricehamn. Och vi får alla tillfälle att reflektera över hur vi vill vara, vilket klimat vi vill ha i våra föreningar och i kulturlivet, hur vi vill kommunicera, vad som känns viktigt att stödja, och när det är läge att säga ifrån.
Anna Mogren, musiker, lärare och kulturkonsument
Torbjörn Carlsson, musiker, lagerarbetare och kulturkonsument
Magnus Sundling, Vaxinationen, enhetschef och kulturkonsument
Martin Carlsson, Vaxinationen, lärare och kulturkonsument
Matthias Nordgren, rektor och kulturkonsument
Sonja Larsson, organisationsutvecklare och kulturkonsument
Evelina Gustavsson, sjuksköterska och kulturkonsument
