Populism och signalpolitik när M vill slå mot gängen

Förslag 1: Dubbla straff för gängkriminella. Detta är ett mycket komplicerat förslag. Dels så ska någon definiera vem som är gängkriminell, alltså vad är ett gäng, vem ingår i gänget, när blir en grupp killar som bor i samma område ett gäng, hur organiserade ska de vara, vilken struktur ska de ha…

Det andra problemet är det självklara, varför ska våldsbrott mellan kriminella män få dubbelt så långa straff som andra våldsbrott, som till exempel riktar sig mot den kvinna man lever med eller ens egna barn? Detta blir direkt stötande när lika handlingar bedöms så olika. Mitt förslag är istället att använda de straffskärpningsgrunder som redan finns i brottsbalken vid straffvärdesbedömningen. Domstolarna och åklagarna har detta verktyg i sina händer redan i dag men använder det inte tillräckligt. Det finns också utrymme i straffskalorna för olika brott, men domstolarna går alltid in på det lägsta straffet i skalan. Så längden på straffen finns redan att utnyttja om man vill ha strängare straff.

2. inför visitationszoner. Polisen har redan i dag möjlighet att visitera människor om det finns anledning att anta att de kan bära med sig vapen eller andra farliga föremål om omständigheterna är sådan att detta kan förväntas (Polislagen §19). Även fordon på allmän plats får genomsökas av samma skäl. Skälig misstanke om brott krävs inte. Det krävs alltså inga särskilda zoner eller att människor som bor i vissa områden ständigt måste underkastas kontroller utan andra skäl än att de bor där de bor. En sådan lösning är stigmatiserande och kontraproduktiv. Polisen ska istället fortsätta att använda PL19 flitigt mot rätt personer.

3. Inför system med anonyma vittnen. Detta förslag delar jag. Om det genomförs på rätt sätt med bibehåller rättssäkerhet är det nödvändigt att överväga.

4. Straffbart att vara med i ett kriminellt gäng. Detta förslag innehåller samma komplexitet som förslag 1. Dels strider det mot svensk grundlag, dels vore det mer rättssäkert att lagföra människor för deras handlingar än för vem de är eller med vilka de umgås. Är man med i ett gäng som ägnar sig åt kriminalitet så finns det säkert mängder av kriminella handlingar som polisen kan skjuta in sig på och detta borde räcka. Med bättre anstalter och att man utnyttjar straffskalorna ordentligt, så kan man hålla dessa killar inspärrade och åtskilda.

5. Ökade möjlighet till avlyssning. Reglerna är redan i dag långtgående och ger polisen goda möjligheter. Vi har fortfarande snarare ett problem med resurser och kan inte sätta till tillräckligt med poliser i utredning och spaningsverksamheten kring grova brott.

6. Ökade möjligheter att omhänderta barn enligt LVU (Lag med särskilda bestämmelser om vård av unga). LVU innehåller redan dessa möjligheter. Att den inte används i större omfattning beror dels på bristen på pengar i kommunerna, bristen på familjehemsplatser med kvalitet eller LVU-hem med kvalitet samt den erfarenhet som finns kring följderna av omhändertaganden. I Moderaternas förslag angavs att polisen skulle få möjligheten att omhänderta barn i större utsträckning. En upprörande dålig idé då vi inte ska ägna oss åt sådant vi saknar utbildning för och där det redan finns en organisation med detta uppdrag, nämligen socialtjänsten. Och vart ska vi föra barnen vi omhändertar? Ska vi förvara dem på polisstationen? Ogenomtänkt. Skydda istället de handläggare som tar dessa svåra beslut och lyft beslutsfattandet så det inte framgår vilken handläggare som konkret varit inblandad för att undvika repressalier.

7. Se över sekretesslagen. Detta köper jag helt. Behövs större möjlighet till myndighetssamordning kring organiserad brottslighet i alla sammanhang. Gemensamma datasystem avseende utbetalningar av skattemedel är ett sådant exempel. Dock finns det redan i dag sekretessbrytande regler om det avser brottslighet med lägst ett år straffskalan.

8. Nya riktlinjer till myndigheterna. Vad är det för riktlinjer? Självklart finns här massor att göra. Sveriges generösa bidragssystem utnyttjas hänsynslöst av den organiserade brottsligheten. Här kan stat och kommun göra massor och behöver bli mindre naiva.

9. Utvisa fler gängmedlemmar. Majoriteten av gängmedlemmarna är svenska medborgare och kan inte utvisas. Domstolarna har redan i dag lagstöd för att besluta om utvisning för brott. Det finns dock en begränsning om brottet inte anses grovt nog. Problemen handlar mer ofta om att de länder vi vill utvisa till antingen inte vill ta emot eller att de använder dödsstraff och att den utvisade riskerar detta. Här har Sverige en lagstiftning som innebär att det finns ett verkställighetshinder. Det finns tyvärr en hel del kriminella som inte utvisas på grund av hot mot deras liv medan andra, lagliga asylsökande som fått avslag, verkställs till samma länder utan problem.

10. Go for de money. Det mest effektiva sättet att slå mot kriminella. Här är jag positiv till alla möjliga förslag som innebär att de får det allt svårare att driva sin verksamhet. Här behöver myndigheter öka samarbetet.

Avslutningsvis så måste alla repressiva förslag alltid följas av minst lika många brottsförebyggande förslag om vi inte ska fortsätta se en oförminskad rekrytering av unga män med utländsk bakgrund till den lukrativa, kriminella arbetsmarknaden, speciellt om de redan i grundskolan tappat tron och betygen för en legal karriär.

Dagens redan beslutade satsning på polisen är redan stor nog, men problemen ligger snarare i att hinna utbilda och rekrytera tillräckligt med lämpliga personer. Denna satsning är också finansierad. En översyn av påföljdssystemet är välkommen, skrota straffrabatter och se över påföljderna för unga gärningsmän, inför ungdomshäkten samt få domstolarna att använda hela straffskalan för brotten.

Vi måste även bygga ut och kvalitetssäkra kriminalvården för att kunna hantera den ökning som dessa förslag kommer leda till.

Lena Matthijs, polis och juridiklärare

Artikeln publicerades först på Facebook