Politiker – visa mod och säg nej till folkomröstning
Det krävs mod att stå emot och inte vända kappan efter vinden när det blåser. Särskilt om det finns enkla poäng och röster att vinna inför kommande val.
Jo, det var många som skrev under namninsamlingen, men det var också oerhört många kommuninvånare som INTE skrev under den. Bara för att vi inte hörs så betyder det inte att vi inte tycker saker. Och kanske kommer även vi minnas vilka som röstade för eller emot en folkomröstning när det är dags att lägga röstsedlarna i valurnorna nästa gång (för att använda vissa av förespråkarnas retorik som skymtat i lokala forum under våren och sommaren).
Jag tycker att det är en fin rättighet att kunna få till stånd en folkomröstning och den ska vi värna. Men om man släpper igenom en folkomröstning om en asfalterad yta, var ska det då sluta? Var ska man dra lägstanivån nästa gång? Vad händer då med utvecklingen av Ulricehamn? Avstannar helt?
Nu har processen och planeringen av Ulricehamns kulturhus kommit långt. Att pausa arbetet eller kanske återigen stanna upp för att sedan börja om på ett helt nytt ställe, är det verkligen ett rimligt och ansvarsfullt sätt att använda skattepengarna?
Snälla politiker var lite modiga nu, Ulricehamn och ulricehamnarna (även de som argumenterar för en stenlagd plätt) förtjänar ett bibliotek och ett kulturhus. Inte om tio år, inte om 40 år, utan i närtid.
En 40-plusare som inte är ett dugg nostalgisk utan vill se utvecklingen gå framåt i Ulricehamn (ps. jag bor på landet och behöver parkera när jag kommer in till stan, vilket aldrig någonsin varit ett bekymmer).
