Medarbetare behöver tillsägelser för att utvecklas
Jag läste i dagens UT om hur en dement man skickats till akuten utan någon ledsagare, som kunde tala för honom och lugna honom. Jag är inte expert på vare sig demens eller omvårdnad, men blir likafullt oerhört upprörd över att något sådant kan få ske. Det är ju inte heller första gången man läser om något liknande. Hur kan detta få ske om och om igen? Speciellt anmärkningsvärt tycker jag att det får ske i vår egen offentliga sektor som styrs av tjänstemän tillsatta av våra förtroendevalda politiker? Har vi personal med rätt kompetens och vilja/förmåga att ta ansvar?
”Vi människor behöver varandra och tillsägelser och konsekvenser när vi inte tar vårt enskilda ansvar gör att vi utvecklas.”
Varje gång jag hör talas om eller läser om att unga, sjuka eller gamla människor som inte kan tala för sig själva far illa på grund av anställda i offentlig sektor är min spontana vilja att ta reda på vem den ansvarige för händelsen är och efterhöra hur det har kunnat bli som det blev. Min misstanke är nämligen att i en för stor organisation sker inte detta. Efter en lång tid kanske en utredning ger besked om varför det blivit som det blivit. Lösningen blir inte att någon enskild ställs till svars utan man förtydligar några instruktioner som redan finns.
Men blir verkligen förhållandena bättre för det? Vi människor behöver varandra och tillsägelser och konsekvenser när vi inte tar vårt enskilda ansvar gör att vi utvecklas. Så har det varit för mig och för de flesta. Sedan kan det vara de som inte kan, vill eller förstår, men då har de troligen hamnat på fel plats och behöver flyttas på. Vi behöver vara på rätt plats för att göra vårt bästa, och det ska en bra och god organisation se till.
Gunilla
