Lokal demokrati hotad utan veto för vindkraft
Regeringen vill med Miljöpartiet i spetsen ta bort den kommunala vetorätten när det gäller vindkraftsetableringar. Det är en mycket olycklig utveckling då den lokala demokratin för den lilla människan och dess möjlighet att påverka sin hemmiljö sätts ur spel. Många i hela Sverige protesterar nu över hur en stark vindkraftslobby vill styra över landsbygden.
Kommunalt självstyre har funnits i Sverige sedan 1862. Den kommunala vetorätten för vindkraft infördes när regeringen avskaffade den så kallade dubbelprövningen 2009. På så sätt fick kommunerna behålla sitt inflytande över mark- och vattenområden. Det finns alltså en anledning till att vetorätten infördes. Nu vill Per Bolund (MP) även ta bort detta ”hinder”, som han uttrycker det i medier, för att vindkraft ska byggas till varje pris.
”Låt kommunerna få behålla sin vetorätt för landsbygdens och den lokala demokratins skull.”
Det förslag till ny vindkraftsplan i Ulricehamns kommun, där vindområden i närheten av Komosse har tagits bort, ger oss själva äntligen en möjlighet att våga investera i vår fastighet. En fastställd plan fram till 2040 ger en stabilitet som gör att vi kan förvissa oss om att fastigheten inte plötsligt sjunker i värde på grund av vindkraft i dess närhet. Därför känns det hoppfullt att till slut få förverkliga våra drömmar.
Något positivt med att vi och fler med oss vågar investera på landsbygden är de ringar på vattnet som skapas genom inköp av virke, bygghjälp, grävhjälp med mera av lokala företag. Det ger många en planerbarhet som gynnar hela kommunen.
Utvecklingen inom vindkraft går otroligt fort. För en tid sedan var 150 meter en relativt hög höjd på vindkraftverk. Nu börjar man ansöka om verk som närmar sig 300 meter, som Eiffeltornet, en höjd som kändes helt osannolik för bara några år sedan.
Per Bolund anser att investerare ska kunna ”förändra projektet under resans gång och därmed känna sig tryggare med att göra sin investering”. Om vetorätten tas bort kommer vindkraftslobbyn kunna påverka i ett tidigt skede, långt innan lokalbefolkningen har förstått konsekvenserna av framtida vindindustrier. När en konkret ansökan sedan kommer in med antal och storlek på verken, är det hopplöst försent för den lilla människan att kunna säga sin mening ifall den kommunala vetorätten försvinner.
Risken är stor att det läggs en våt filt i årtionden över landsbygden i hela Sverige. Ingen vågar utveckla sina planer och drömmar eftersom boendet plötsligt kan förvandlas till något annat än det man sökte på landet. Per Bolund menar att vetot ”skapar osäkerhet för den som vill investera”. Men skulle inte alla vi som bor på landsbygden vilja känna en säkerhet med våra investeringar i våra fastigheter och i våra liv?
Det känns orimligt att försvaga det lokala inflytandet för att en mångmiljardindustri, utan känsla för bygden, ska kunna etablera sina anläggningar i våra skogar med en påverkan under mycket lång tid framöver.
Låt kommunerna få behålla sin vetorätt för landsbygdens och den lokala demokratins skull.
En liten människa med drömmar
