Låt förnuftet styra – inte populistiska utspel

Nu ropar, som det känns, hela Sverige på åtgärder mot de fördärvliga vattenskotrarna. Detta oavsett om man har egen erfarenhet eller besitter någon kunskap i frågan. Ett försök att tydliggöra frågan skulle kunna se ut så här:

• Utgör vattenskotrar ett verkligt säkerhetsmässigt problem:

• För dem som framför dessa?

• För dem som kan drabbas av deras framfart?

• Är de ett problem för andras välbefinnande på sjön eller i land?

• Har de ett berättigande som transportmedel?

• Är de en utveckling som vi får leva med?

• Vad kan vara en lösning på upplevda problem?

Vi hör att nu måste vi snabbt införa körkort, högre åldersgräns för behörighet och från vissa håll ropas till och med på förbud mot denna plötsliga farsot. Vattenskotrar har funnits i Sverige de senaste tio åren och har i och för sig ständigt orsakat diskussioner och försök till lagstiftning för att på olika sätt begränsa användningen.

Min iakttagelse som en erfaren båtmänniska och med ett "gömsle" för att studera det "vilda båtlivet" är motsatsen till vad som nu i populismens tecken allmänt framförs. Förare av vattenskotrar uppför sig allt mer som vanliga ansvarsfulla båtägare. De far förbi med ett mål som de flesta andra båtar.

Nu är mitt "gömsle" i Stockholms mellanskärgård inte placerat var som helst utan på en av Östersjöns troligen mest trafikerade vattenleder. Här passerar många hundra båtar och väldigt många vattenskotrar varje dag. Jag kan absolut inte konstatera någon ökad så kallad "buskörning". Under de senaste åren kan jag tvärtom konstatera lugnare körning och mer anpassning till omgivande farkoster.

Vad har då skapat denna plötsliga samstämmiga kör mot just vattenskoterns existens? Troligen några artiklar och reportage på tv om buskörning nära badande i Stockholms innerstad. Samtidigt har några allvarliga olyckor inträffat under sommaren.

Sanningen är enligt Transportstyrelsens statistik att sju personer har omkommit i olyckor med vattenskoter under en nioårsperiod från 2011 till och med 2019. Under samma period har 49 skadade konstaterats. Någon ökande trend av dödsolyckor förekommer inte under denna period.

Ser vi på olycksstatistiken för snöskoter omkommer i snitt sex personer årligen och 224 skadas varje år. På cykel omkommer årligen mellan 20 till 30 personer i Sverige, vilket betyder cirka 225 döda under jämförelseperioden. Varje år skadas 2 000 cyklister.

Det kan naturligtvis ses som irrelevant och känslokallt att jämföra siffror på detta sätt. Vad jag vill belysa är att denna tragiska statistik till trots ropar vi inte på omedelbara åtgärder i dessa fall. Alla olyckor och framför allt dödsolyckor är en tragedi, men som samhälle måste vi agera på ett förnuftigt sätt med utgångspunkt från all statistik och erfarenhet när det gäller olyckor.

Vad vi nu sett nära badplatser är redan i dag ett kriminellt beteende från nya skoterförare som vi inte tidigare sett på sjön. Risken för att detta beteende finns hos dessa förare även i samband med annan trafik är stor. Detta beteende måste vi som samhälle så långt det går skydda oss emot. Det är i huvudsak en polisiär uppgift. Att just körkort skulle lösa dessa problem är nog tyvärr att ta för lätt på bakomliggande problematik.

Jag säger inte nej till att ha ett körkort för vattenskotrar. Vattenskotrar har enorm kraft och går väldigt fort och andra färdmedel med sådana egenskaper har åldersgränser och körkortskrav. Jag blir däremot provocerad av att de som inte har erfarenhet av att vara på sjön så tvärsäkert uttalar sig om hur vi båtmänniskor ska agera.

Som ett exempel, på min förhållandevis smala vattenled ryms tio motorvägar i bredd. Trafikintensiteten måste vara mindre än en hundradel av den vi har på en motorväg. Det ger helt olika förutsättningar för sjötrafik och vägtrafik, något som lagstiftarna tyvärr lätt förbiser.

Vad som krävs nu är ett helhetsgrepp om hur utbildning och krav ska se ut för att framföra framförallt snabba båtar. Ökande trafik på sjön kräver mer kunskap. Ett väl genomarbetat system, också med praktisk övning, skulle ge nybörjarna den kunskap som behövs för att öka säkerheten till sjöss. Fortsatt gott sjömanskap och hänsyn och hjälpsamhet från de redan inbitna båtfararna skapar trivsel för hela båtlivet.

Men införandet av ett körkort måste föregås av ett grundligt arbete och bygga på fakta och kunskap, inte på snabbt hopkomna populistiska utspel. Under detta arbete måste kunskap om båtliv och erfarenhet av båtutbildning väga tyngst.

Det är för mig uppenbart att det inte är myndigheter som i huvudsak besitter denna kunskap. Låt oss nu sansa oss och seriöst arbeta igenom dessa frågor för att få en långsiktigt fungerande lösning.

Bernt Lindquist, yachtdesigner