Lämna inte kommande generationer med notan för kärnkraften
Kärnkraften är åter het i den politiska debatten. Rapporter kommer också om driftsstopp, senast av reaktor tre i Ringhals, och då var det sjuttonde gången på fem år som produktionen abrupt stoppas i en svensk reaktor. Hela förra sommaren stod reaktor tre i Ringhals stilla, och det förekom att oljekraften från Karlhamnsverket då fick tillgripas. Vad de drönare, modell större, som nyligen samordnat hovrade över de svenska kärnkraftverken var ute efter är det nu SÄPOs uppgift att ta reda på. Kring kärnkraften tonar en bild av osäkerhet fram, vad gäller driften och på andra sätt. Nu är det dags att avliva myten om kärnkraften som säker basproduktion i elförsörjningssystemet.
Den riktigt allvarliga aspekten av säkerhetsfrågan är risken för ett storskaligt haveri. Det räcker med att påminna om Tjernobyl och Fukushima i Japan. När den senare katastrofen inträffade reagerade den tyska regeringen med kristdemokratiska förbundskanslern Angela Merkel i spetsen, med snabbt beslut om avveckling av all kärnkraft. Nedstängningen stöds av en majoritet av tyska folket. Nu är det förnybar energi som gäller i Tyskland, kolkraften håller på att fasas ut med målet att den är borta 2030. Den mäktiga industristaten Tyskland visar att med klokhet och beslutskraft går det att ställa om.
”Vad de drönare, modell större, som nyligen samordnat hovrade över de svenska kärnkraftverken var ute efter är det nu SÄPOs uppgift att ta reda på.”
Verkligheten talar emot kärnkraften. På konkurrensutsatta marknader i världen kan den inte hävda sig ekonomiskt. Inget hindrar bolag i Sverige att börja bygga ny kärnkraft men ingen gör det. Erfarenheterna från närliggande länder kanske avskräcker. Olkiluoto 3 i Finland togs nyligen i drift, och enligt plan skulle den varit startklar -09. Utöver kraftig försening har Olkiluoto gjort sig känt som världens näst dyraste byggnad. Bara ett lyxhotell i Mecka blev dyrare att bygga. Flamanville 3 i Frankrike påbörjades 2007. Ingen driftsstart är fortfarande i sikte och kostnaden, ursprungligen beräknad till 35 miljarder kronor sägs nu bli 127 miljarder kronor. I ljuset av detta, hur tänker högerpartierna i Sverige; KD, M och SD, när de ihärdigt och populistiskt propagerar för ny kärnkraft? Likadant låter det från L. Borde inte KD ta efter sitt systerparti i vårt södra grannland?
”Verkligheten talar emot kärnkraften. På konkurrensutsatta marknader i världen kan den inte hävda sig ekonomiskt. Inget hindrar bolag i Sverige att börja bygga ny kärnkraft men ingen gör det.”
Inom kort tar S-regeringen beslut om slutförvaring av kärnavfallet. Det handlar inte bara om förvaret av det högaktiva avfallet, det som måste hållas avskilt från allt liv i hundratusen år utan även om förvaret av låg- och medelaktivt avfall som i takt med den kommande avvecklingen av kärnkraften och rivningen av verken enligt ansökan kräver utrymme för förvaring av 180 000 kubikmeter atomsopor. Kapslarna för det högaktiva avfallet ska tillverkas i en anläggning i Oskarshamn. Ingemar Persson i Kärnavfallsrådet menar att man inte vet om kopparn och gjutjärnet i dessa håller. Vem kan idag påstå att vi nu kan veta att förvaret kommer att hålla i hundratusen år? Jag vill inte vara konspiratorisk, men jag misstänker, att regeringen ger tillstånd till slutförvaret och till det kopplar villkor som ska få beslutet att framstå som om möjligt ansvarsfullt. Vi får inte glömma att när vi tillgriper den tänkta metoden att ta hand om det högaktiva avfallet, så ålägger vi våra efterkommande, hundratusen år rymmer många generationer, att leva i ovisshet om förvaret kommer att hålla så lång tid.
I priset på kärnkraftsel ingår ett påslag som går till en fond som ska bekosta avfallshanteringen och rivningen av kärnkraftverken. Genom överenskommelse mellan partierna ska Sverige ha 100 procent förnybar elproduktion 2040, ett beslut som inte får schabblas bort. Inbetalningen från bolagen till fonden måste då ha varit tillräcklig så att medlen räcker för att bekosta avvecklingen, rivningen och förvaret av avfallet från de sista kärnkraftverken. Oro finns att dagens avsättningar till fonden inte kommer att räcka med resultat att våra efterkommande i framtiden får en springnota från oss i knät. Utöver atomsopor att ta hand om tror jag det är vad de minst av allt vill ha.
Bo Larsson, Tvärred, vänsterpartist
