Fler folkomröstningar för att öka medborgarnas ansvarstagande
Direktdemokrati kan tyckas vara den ultimata formen av demokrati. De politiska besluten fattas då av folket med allmän och lika rösträtt. Detta kan fungera i mindre sammanhang, där alla medborgare sätter sig in varje fråga, är samtidigt närvarande för överläggningar och tar ansvar för sina ställningstaganden som identifierbara individer. Svårare är det i en större samhällsgemenskap med mer omfattande verksamhet, även om en del tidigare oöverstigliga hinder kan hanteras med nutida informationsteknologi.
Inslag av direktdemokrati finns i många länder, varav Schweiz är det mest framträdande med sina frekventa folkomröstningar. Sverige är snarast motsatsen med sådana mycket sparsamt förekommande och numera inte heller något annat inslag av direktdemokrati. Fram till 1955 fick alla röstberättigade delta i de politiska besluten i små svenska kommuner. Där fanns inte någon fullmäktigeförsamling utan i stället samlades kommunmedlemmarna till kommunalstämma för att tillsammans argumentera och fatta beslut. Före år 2000 hade Sverige två typer av primärkommuner, förutom de ännu kvarvarande borgerliga även kyrkliga kommuner, och i mindre sådana förekom stämma i stället för fullmäktige, med fortsättning inom Svenska kyrkan till 2010.
När det är omöjligt för varje medborgare att ha fullständig information om alla beslutsärenden, när inte alla medborgare ryms för möte på samma torg och när de röstande i skydd av sin anonymitet lockas att välja mindre ansvarsfulla alternativ som att sänka skatten till noll, då påkallas inslag av representativ demokrati, där medborgarna låter sig företrädas av ombud som de väljer och utkräver ansvar av. Det innebär dock inte att medborgarnas behöver ge upp all delaktighet i den politiska processen och i besluten om vad som ska gälla i landet eller kommunen.
”Det skulle stärka demokratin om medborgarna fick konkretisera sina instruktioner till ombuden genom att besluta om politikens huvudlinjer i folkomröstningar.”
I Sverige släpps medborgarna ogärna in i det politiska systemet annat än för att vart fjärde år överlämna sin medborgarmakt till makthavarna i partierna. Vad varje parti saluför är en politisk gris i en säck, vars innehåll omöjligen kan stämma överens med varje köpares preferenser i alla avseenden.
Det finns en stor outnyttjad möjlighet att låta folkets vilja komma till uttryck utöver de glesa och trubbiga valen till riksdag och fullmäktige. Nationella folkomröstningar har hållits endast sex gånger i Sverige, om rusdrycksförbud 1922, högertrafik 1955, tilläggspension 1957, kärnkraft 1980, medlemskap i EU 1994 och euro som valuta 2003. Någon folkomröstning om grundlagsändring, som regeringsformen reglerar särskilt, har aldrig ägt rum.
Representativ demokrati innebär att de valda ombuden får ett uppdrag att företräda medborgarna i politiska församlingar. Det skulle stärka demokratin om medborgarna fick konkretisera sina instruktioner till ombuden genom att besluta om politikens huvudlinjer i folkomröstningar. För att öka medborgarnas delaktighet och ansvarstagande i folkstyret bör sådana göras obligatoriska i grundläggande och principiellt betydelsefulla frågor. Det bör också vara möjligt att påkalla en folkomröstning genom medborgarinitiativ som stöds av ett visst antal medborgare.
Låt oss ta upp kampen för att bli minst lika demokratiska som Schweiz, Österrike, Danmark, Finland, Irland och USA när det gäller medborgarnas möjligheter till delaktighet i politiken!
Per Andersson
