Deltidsbrandmän: Politiker bör lyssna när en hel yrkeskår varnar

Ulricehamns kommun och i synnerhet tätorten är i omdaning. Vägar stängs av och nya bostadsområden utvecklas. Ulricehamns deltidsbrandmän är vuxna nog att förstå att kommunen inte kan ta enskilda individers oro i beaktande vid större förändringar. Däremot bör det vara lämpligt att som folkvald politiker faktiskt stanna upp och lyssna när en hel yrkeskår signalerar att en förändring kan få stora konsekvenser. Att som folkvald politiker distansera sig från verksamheternas operativa personal upplever vi problematiskt och oroväckande. Oss veterligen har tidigare politiker i samma roll använt möjligheten att själva besöka verksamheter för att bättre grunda sina beslut. Möjligen har kommunen idag växt så kraftigt att de folkvalda inte längre har den möjligheten och om så är fallet beklagar vi den distans som uppstått.

Wiktor Öberg menar att aktuell placering är den bästa i ett större perspektiv. Om det innebär någon minuts längre anspänningstid, ja, då är det acceptabelt, ett uttalande som tål att analyseras vidare. En längre inställelsetid för oss deltidsbrandmän innebär att en full räddningsinsats, oavsett om det gäller brand i byggnad eller en större trafikolycka, inte kan nå sin fulla potential snabbare än den förlängda inställelsetiden. Den nu föreslagna placeringen ligger i ytterkant av tätorten, något som innebär att såväl inkommande brandmän som räddningsfordon får längre framkörningssträcka jämfört med i dag om larmet avser de centrala delarna av Ulricehamn.

Bebyggelsen utvecklas med höghus mitt i de centrala och också de i östra delarna av staden, samtidigt som nya bostadsområden utan brandpostnät etableras högst upp i de östra delarna. Vi har svårt att förstå acceptansen för en längre inställelsetid. Vi kan förstå att gemene man inte har insikt i vad varje minut har för betydelse vid en akutinsats. Men alla ulricehamnare minns nog fortfarande storbranden på gågatan eller lägenhetsbranden vid Järnvägstorget, insatser vars snabbhet räddade liv och begränsade skada.

Wiktor Öberg uttrycker även alternativet att skapa en heltidsbrandkår, en lösning som uppenbarligen är lätt ordnat rent politiskt. Sanningen är dock att samtliga kårer inom den svenska räddningstjänsten dagligen kämpar för att hitta personal med rätt kvalifikationer. I dag utexamineras varje år 180 heltidsbrandmän i Sverige, varav merparten sugs upp av storstadsregionerna. Behovet i dag är cirka 300 utbildade brandmän per år.

Effekten blir tydliga resursbrister i samband med större pensionsavgångar, en brist som inom många kårer täcks av oss deltidsbrandmän. Det är en naiv tanke att förutsätta att man kan skapa en heltidsbrandkår enbart för att kunna möjliggöra en alternativ stationsplacering. Bortsett från att rekrytering kommer bli ett problem, är vi övertygade att ansvariga politiker inte heller förstår/har insikt i den kostnadsökning en sådan förändring skulle innebära för kommunen. SÄRF erhåller årligen cirka 24 miljoner kronor från Ulricehamns kommun för den funktionalitet vi bedriver idag. Kostnaden för en heltidskår skulle ekonomiskt innebära något helt annat!

Argumentet att en brandstation innebär en ökad trafikmängd är beklämmande. En brandkårsverksamhet är ”vilande” 24 timmar om dygnet bortsett från de tillfällen då brandmän inställer sig vid larm. Vår uppfattning är att stadens invånare är tacksamma för vår närhet och att en centrumnära räddningstjänst skapar trygghet för stadens invånare. Åter igen är argumenten för en icke-central station allt för bristfälliga. Istället känns de som efterkonstruktioner för att slippa ta en öppen debatt om vad som verkligen är av betydelse för räddningstjänsten.

Avslutningsvis! Stanna upp, tala med oss som vet hur räddningstjänsten fungerar i Ulricehamn och låt oss tillsammans arbeta fram en lösning som framför allt sätter invånarna i Ulricehamn först!

Engagerade deltidsbrandmän i Ulricehamn