Bengt-Olof Foss: Svensk kultur har alltid påverkats utifrån
Att definiera ordet kultur (franska culture, av latin cultu´ra) är inte alldeles enkelt men kan närmast översättas till ”andlig odling”. Ordet ”kanon” översätts till ”rättesnöre”.
Vad är då det yttersta syftet med att upprätta en ”kulturkanon?” Uppenbart är att staten skall få i uppdrag att tala om för mig vad som god kultur. Jag kan inte tolka motionen på annat sätt. I totalitära regimer har vi under åren fått uppleva påtvingade försök att från staten bestämma vad som är ”god kultur”. Exemplen från Sovjettiden och Tyskland under nazisternas tid förskräcker.
Knappast förvånande att i Sverige är det fyra riksdagsledamöter, samtliga SD, som motionerat och fått stöd i riksdagen för att ta fram en svensk ”kulturkanon”.
Vår nytillträdde kulturminister, Parisa Liljestrand (M), har fått den säkert otacksamma uppgiften att nu effektuera framtagandet av en ”kulturkanon”. En kulturkanon som syftar till ett från staten dikterat beslut om vad som är karakteristisk och god ”svensk kultur”. I media har vår nytillträdde kulturminister haft viss svårigheter att definiera och exemplifiera vad hon anser vara svenska kulturskatter. Kanske inte så konstigt med tanke på att hon är nytillträdd. Men redan en normalbegåvad människa ser här stora problem.
”Sveriges historia är fylld påverkan som kommit från vitt skilda kulturer och historia och tillfört och berikat vårt kulturliv.”
SD:s motion andas naivitet och nationalromantiska drömmar. Bland annat skriver de i sin motion följande:
”Den största gemenskap vi känner till som lyckats skapa ett fungerande system med en utvecklad välfärdsstat, är samhällen med en gemensam kultur”.
Hoppsan. Sveriges historia är fylld påverkan som kommit från vitt skilda kulturer och historia och tillfört och berikat vårt kulturliv. Romarrikets påverkan av Sverige och Nordens utveckling under närmare tusen år är kanske inget vi tänker på idag? Vår tusenåriga förbindelse med England? Hur mycket av det som vi ser som genuint svenskt har sitt ursprung där? Våra nära förbindelser med det nuvarande Tyskland under många hundra år. Det fanns en tid då tyska var det vanligaste språket i vår huvudstad. Listan av vad som vi idag ser och uppfattar som storartade och genuint svenska kulturyttringar kan göras lång. Men hur ”svenska” är dom egentligen. Så bara uppgiften definiera vad som är ett ”svenskt kulturarv” lär stöta på problem. Vad är genuint svenskt? Myten om att det skall finnas något genuint svenskt är just bara en myt.
Något säger mig att någon ”svensk kulturkanon” kommer vi inte att få se. Och det skall vi vara tacksamma för. För vem skall ta sig rätten att tala om för mig vad som är rätt eller fel ”kultur”.
Bengt-Olof Foss
