Åsa Odén: Alla kan inte välja vilka ljud som stör
Kommentar till Henrik Ericksons krönika publicerad i UT 24 augusti.
Jag har tidigare upprörts över Ericksons raljerande över oss som höjt kritiska röster i vindkraftsfrågan, men hans senaste text gav mig en större förståelse för hans synsätt. Han verkar leva i tron att alla upplever världen och har samma förutsättningar som han själv.
Om jag hade trott att människor bara var obstinata och motvalls i en fråga som var viktig för mig, så hade jag också reagerat.
”Det handlar om människor som kanske bott i stan men kommit fram till att de inte fungerar med den urbana ljudbilden runt sig hela tiden.”
Men, alla kan inte välja vilka ljud som stör dem, och emedan Erickson vill strypa trädgårdsarbetare och hittar lugnet under ett vindkraftverk, så finns det människor med exempelvis migrän, utmattning, epilepsi, eller en neuropsykiatrisk funktionsvariation som gör dem ljudkänsliga, och som skulle utsättas för oerhört stora påfrestningar om de tvingades bo i vindkraftverkens ljud, ljus och buller.
Det handlar om människor som kanske bott i stan men kommit fram till att de inte fungerar med den urbana ljudbilden runt sig hela tiden. Som sökt sig ut till tystnaden för att de behöver den för att må bra och fungera. Och som kanske önskar att de kunde fungera som normen, för att det trots allt är mycket enklare och drar på sig mindre agg.
Om Erickson förstod detta, så skulle han nog inte uttrycka sig så yvigt och nedlåtande och snudd på funkofobiskt som han gjort. Och, kanske, kanske kan även han vidga sina vyer, och förstå att inte alla fungerar som han själv, och sedan välja att inte irritera sig på det.
Åsa Odén