Älgen äter upp skogsvinsterna
En enda tugga på stammen. Då sjunker värdet på trädet rejält.
Det berättade markägaren Styrbjörn Enander i Dalum i samband med en fältvandring hos honom i tisdags.
Det var dryga 20-talet markägare och jägare i Dalum som samlats för att studera skogsskador som är orsakade av älg. Detta i samband med presentationen av en inventering som skogsstyrelsen gjort på beställning av en grupp markägare i området.
På plats fanns även representanter för LRF och Södra.
Vandringen gick till mark som ägs av Styrbjörn Enander. Efter att ha forcerat en mossbevuxen stengärsgård kommer vi ner i en sluttning med en granodling. Det är ganska lätt att ta sig fram på den välrödja marken.
Även älgen har haft lätt att komma åt. Styrbjörn pekar på stammen på en av granarna och berättar:
– Nu ser det kanske inte så farligt ut. Men då skadan var färsk, var ytan alldeles vit.
Där han pekar syns hur kåda börjat läcka ut över det skadade trädet. Det är barken som älgen tuggat i sig. En tugga här och en tugga där verkar kanske inte så farligt. Men för den enskilde skogsägaren kan även till synes små skador innebära ett markant ekonomiskt avbräck.
Ett enda skada leder ofelbart till att trädet så småningom drabbas av röta. Och om inte det försvagade trädet blåser omkull så får det säljas till billig penning.
– Värdet i rotstammen försvinner. Egentligen skulle ett träd som detta säljas om timmer. Nu får det i bästa fall gå som massaved, säger Styrbjörn Enande.
I det område vi nu besöker är elva procent av träden skadade. Hur mycket pengar som gått förlorade till följd av skadorna finns ingen uppgift om
– Men det handlar naturligtvis om ett betydande bortfall, säger Styrbjörn Enander.
En diskussion om orsakerna startar spontant. För mycket älgar i förhållande till betesmöjligheterna är en tes. Men att lägga ut foder verkar enligt vissa inte heller vara någon lösning.
Att just Dalumstrakten verkar vara hårt drabbad av skogsskador från älg finns det heller ingen egentlig förklaring till. Även från andra delar av kommunen kommer rapporter om skador. Samtidigt som åter andra verkar klarat sig förhållandevis väl.
Enligt LRFs viltansvarige Börja Waldebring rapporteras om skador även från Mellansverige.
Någon nämner älvsborgssjukan. Att det som nu händer i skogen kan ha en koppling till den hålls inte för uteslutet.
Grubblande vänder markägarna åter. Nästa punkt på programmet är fika i församlingsgården. Där presenteras även skogsstyrelsens inventering av skador på gran i området.
Problemet är att även om det finns närmare 600 älgar i Redvägs älgskötselområde så är det endast ett fåtal av dessa som svarar för barkgnagskador på gran. Men dessa skador blir å andra sidan väldigt kraftiga, enligt Anders Andersson, ledamot i Redvägs älgskötselområde.
– Det är därför det är så viktigt att vi jobbar med detta. Det gäller att gå ut i markerna och se efter skador, säger Anders Andersson.
– Om skador upptäcks blir nästa steg att plocka bort de djur som svarar för dessa skador. Att enbart öka avskjutningen är ingen garanti för att vi kommer åt skadorna. Istället handlar det i princip om att ta djuren på bar gärning.
Men det är väl svårt?
– Visst är det svårt, det kräver en hel del arbete. Men det går.
Just nu är älgstammen i Redvägs älgskötselområde osedvanligt stor. Därför pågår ett aktivt arbete för att ta ner storleken på stammen.
En ökad avskjutning är vad som krävs för att hålla stammen på nuvarande nivå, enligt Anders Andersson.
– Jägarna bör under höstens jakt göra ett större uttag på kalvar, liksom på hondjur, säger han.