Uppfriskande sjuk

Det kan vara uppfriskande att vara sjuk, tänker jag när jag ligger där och värker och dricker mitt tredje glas ljummet vatten med socker och salt.

Inte svårt sjuk förstås, det är bara tragiskt och dumt. Inte heller sådär småsjuk under lång tid. Utan en rejäl förkylning eller en rejäl magsjuka.

Jobbigt är det förstås, men samtidigt något positivt.

För jag låg där och kunde varken läsa, spela dataspel, se på tv eller lösa korsord. Orkade inte. En framtvingad meditation under ett vitt tak, ostörd på grund av smittorisken.

Fysiskt ett vrak men mentalt ett hälsohem.

Tänk att det ska krävas så mycket, fysisk utmattning på grund av sjukdom, för att jag ska ta mig tid till en lång stunds kontemplation. En hel dag i en säng under ett vitt tak, utan intryck, utan stimulans, utan ord, utan bilder och nästan utan ljud. Dessutom utan krav, utan krav på att prestera måltider, hämtningar, artiklar eller idéer.

Som en vit dag. En ren dag för en intrycksknarkare.

Sedan blir det en tid hemma där jag kan stå på benen, men ändå inte är välkommen till jobbet, på grund av smittorisken.

Det blir plötsligt lite mer tid över än vanligt och jag får väl skylla på detta överskott att jag plötsligt öppnade en av de där inplastade reklamtidningarna och faktiskt bläddrade i den. Och innan jag visste ordet av hade jag satt en surdeg.

För jag tycker mig sakna ett specialintresse och i tidningen stod det om en man som tyckte om surdeg. Surdeg var hans liv.

Men inte kommer jag ägna mitt liv åt surdeg, den är bara en sorts substitut och snart bortglömd. Och därför behöver jag ett specialintresse.

Vad det ska bli för något kan jag fundera över nästa gång jag blir sjuk.

Eller tänk om jag skulle pröva det här som frisk, en dag i sängen stirrandes på ett vitt tak, en hel dag, utan spel, tidningar, radio eller något annat.

En skrämmande tanke.