Tre trappsteg till våren
När jag sitter där i soffan kommer den minsta förbi. Han har sina nya gummistövlar på sig, sin storebrors mössa samt en trädgårdsvante på ena handen.
– Gå jobbet, säger han.
– Hejdå pappa, nu gå jobbet, säger han och så går han iväg.
Men han kommer snart tillbaka.
– Nu hemma igen. Hej pappa.
Sedan går han till jobbet igen.
Det är härligt att det är helg, att få vara hemma, att det är påsk, att det är varmt ute. Lika tokigt lycklig jag blev över snön i december blev jag i dag över solen och värmen. Sprang från trädgårdsmöblerna, till sandlådan, till fotbollen, till trädgårdsredskapen, till fikahörnan med kaffekopp och så grävde vi lite i landet jag och den största.
– Titta pappa en mask, titta pappa, titta, sade han och sprang genast för att visa den för mamma och för sin farmor och för sin lillebror innan jag lyckades övertala honom om att den mår bäst i jorden.
Och så tittade jag till komposten, som sjunkit en halvmeter på några dagar och drack lite kaffe till i solen och oljade in trädgårdsmöblerna.
Sedan blev det kväll och för första gången i livet gjorde jag en äggtoddy, vilket var lite förvirrande, för enligt min kollega, herr F, ska det vara konjak men enligt boken ska det vara mörk rom och allt jag hade hemma var whisky. Whisky alltså. Och det var jättegott och jag satt där med min krämiga toddy och tänkte på påsken som alltid var orientering i min ungdom, kalla duschar utomhus i tung blötsnö, parkering på leriga fält, toalett i en kartong mellan några granar och en lång rad färglada orienterare utefter en grusväg på väg till start och så pip, pip, pip, piiip.
Sedan förhoppningsvis en macka i solsken och inte för krokiga streck på kartan.
Det är påsk det.
Kom också att tänka på masken, och försökte minnas en dikt av Ferlin.
"Stenen, elden och metmasken: Tre trappsteg till Rockefeller.", tror jag det var och tänkte att jag skulle försöka lära mig någon gång vad det betyder och vem Rockefeller var. Jag har ju trots allt sett honom, Ferlin alltså, där han sitter staty i Filipstad men det var tjugofemgrader kallt så jag stannade inte länge utan gick huttrande därifrån.
Nu är kylan långt borta.
