Annons
Nyheter

Segerdans

Nyheter • Publicerad 29 mars 2010

Det känns så bra att plocka fram några verktyg och greja lite med något. Och det fungerar på både små och stora män.

Ofta är det så vi kommunicerar. Man lägger lite verktyg i en hög vid något maskin eller apparat och sedan rör man sig kring denna lilla hög i ett avancerat och ålderdomligt mönster för att därigenom kommunicera olika historier.

Annons

Ungefär som när naturfolk dansar jaktberättelser i tv.

Vi män behöver sådana ritualer för vi har ju som bekant lite svårt att kommunicera. Jag märker det ibland när jag umgås med de andra två männen i familjen.

– Kissa pottan, skrek den minsta i dag.

Men han är inte alltid så bra på att artikulera än och därför uppfattade den äldste det som "kritan borta".

– Nä kritan är inte borta, sade han till den minsta.

– Kissa pottan, skrek han då igen fast ännu högre.

– Nä kritan är inte borta den står ju här, ropade den äldre tillbaka och smällde demonstrativt kritorna i bordet framför den mindre.

Och så där höll det på och eskalerade ett par gånger innan jag hann fram för att avbryta, medla och förklara.

Eller som när jag förklarade för den äldste att jag har varit på Spa.

– Vem spanade du på då pappa?

Annons

I alla fall så gick diskmaskinen alltså sönder, därav verktygen. Vattnet ville varken rinna därifrån eller dit och därför kom både skruvmejsel och rörtång fram.

Genast fick jag även med mig de andra männen i familjen. Den minsta tog en skruvmejsel och gav mig sedan den där blicken som säger att nu pappa, nu gör jag något förbjudet så nu är det bäst att du jagar mig men jag kommer springa fort som tusan. Och jag försökte låtsas som att jag inte brydde mig för att få honom att låta bli att springa med en skruvmejsel i handen men den gick han inte på och när han väl började springa så fick jag kasta mig efter och ta ifrån honom skruvmejseln, varvid han förstås genast dök på rörtången, och så vidare.

När jag sedan böjde mig ner och kikade under diskmaskinen och försökte se ut som om jag visste vad jag gjorde, böjde sig även den minsta ner precis bredvid mig, tittade på mig rakt i ögonen bara ett par centimeter från mitt ansikte och sade:

– Pappa vad gör du?

Hans tonfall antydde att han såg rätt igenom mig.

I alla fall. Vi löste problemet, främmande föremål i avloppspumpen.

Seger.

Jag är alltså inte praktisk. Därför seger. Det mesta jag lyckas med av praktisk natur ser jag som en seger.

I dag har jag till exempel bakat en banankaka som gick och äta samt bytt till sommardäck på bilen.

Det har alltså varit en bra dag.

Anders Rosenberg
Så här jobbar Ulricehamns Tidning med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons