Papper skrämmer mig
Räven har tagit en höna och snart kommer ett barn till.
Jag satt där och läste ett brev, skrivet på papper och skickat med posten, lagt i en gul låda och kört genom landet för att till sist hamna hos de där käcka människorna på tunga gula cyklar som trots vädret kör förbi mitt hus och lägger post i lådan.
Ett brev. Och det var en stor händelse i mitt liv att få det här brevet för det var länge sedan sist jag fick ett riktigt brev. Visst får jag kort ibland, fast jag inte förtjänar det, som tackkort och vykort och inbjudningskort. Och visst får jag fönsterkuvert ofta, vilket jag förtjänar. Men det här var något annat.
Och innehållet var passande.
"Käre Herr Anders Rosenberg", eller något i den stilen hade han inlett brevet med för att sedan berätta om sådant som hänt och inte hänt någonstans utanför Lit i Jämtland och det var där som räven hade tagit en höna.
Tänk att få inleda ett brev så, att räven har tagit en höna.
Fångad av stundens allvar gick jag till bokhandeln och köpte brevpapper, kuvert samt frimärken för att sedan sätta mig på bänken vid torget och skriva.
Men pang bom stopp vad trögt det gick. Det var som om tanken gick tangentbordsfort och handen var hopplöst efter och tankarna hann liksom försvinna innan jag fick dem på pränt. Dessutom har jag inget så exotiskt som en räv i min omgivning, ja inte ens hönor har jag.
En pelargon har jag köpt och så försöker jag tycka om fotboll igen. Jag tränar bra men spelar ingen gitarr. Vad jag än försökte skriva föll det platt till marken.
Kanske för att papper gör orden för högtidliga, för märkvärdiga så att inget jag upplevt kändes stort nog för att sätta på pränt på riktigt papper.
För att inte tala om min handstil, trots att jag ansträngde mig var det jag skrivit knappt läsbart.
Men sakta gick det framåt och till sist hade jag där ett brev med frimärke och adress som åkte ner i lådan, kördes genom landet för att hamna hos andra käcka människor som nog inte cyklar på tunga gula cyklar men fram kommer det nog i alla fall.
Är mitt liv inte intressant nog för pappersbrev, tänkte jag på vägen hemåt.
