Jesus är död men marsvinen lever
När jag skulle hämta den äldste på dagis i dag var han ute och lekte. Jag och den minste satte oss på en bänk i solen och tittade på en liten stund. Den äldste grävde med riktiga skogshuggartag i snön tillsammans med en kompis och sade helt apropå:
– Det var bra att Jesus levde.
Sedan tog han ett spadtag till.
– Jo men nu är han död, sade den andre.
Sedan grävde de vidare.
Ja just det, tänkte jag. Det är påsk snart.
På vägen hem berättade han hela historien, om hur Jesus red in på en åsna och hur människor var glada.
– Sedan dog han på krysset, på kullen.
Det är kul att gräva snö och hacka is nu, hjälpa våren som någon sa. Och en dag nyligen sade min mamma inte ha en bra dag utan "gör dig en bra dag". Apropå uttryck alltså.
– Gör dig en bra dag.
Och den här dagen har jag träffat marsvinen som polisen omhändertog som hittegods. De ser ut att ha det bra i sitt nya hem i Trädet tillsammans med katter och hästar och barn.
Det är så trevligt att komma utanför Ulricehamn. På vägen till Trädet körde jag förbi tre rådjur som lugnt gick omkring på ett fält strax söder om Timmele. På vägen hem körde jag förbi en häst med vagn.
Apropå det undrar jag hur det går med projektet att göra Ätradalen till en Slow Valley, en del i den så kallade Slow Food-rörelsen, som alltså inte handlar om långsam mat, utan mer om njutning, mattradition, mångfald och gästfrihet.
Att ta hand om hemlösa marsvin kan därför sägas passa väl in i denna rörelse.
Om även Jesus gör det har jag svårt att uttala mig om.
