Diesel, Sushi och en hundralapp i Mörlanda

När Kalmar drämde in 2-2 målet i sista minuten och jag förlorade hundralappen jag hade satsat blev jag på sätt och vis ganska glad.

För man kan se saker på olika sätt.

Det började i Mörlanda tror jag, på vägen hem från mitt livs första Spavistelse. Jag tankade diesel, även det för första gången i livet, och sedan när jag betalade satte jag en hundring på tre matcher, varav Elfsborg mot Kalmar var en av dem.

Eller rättare sagt trodde jag att jag satte en hundralapp. För när jag skulle betala sade kassörskan att jag skulle betala nio hundra spänn och jag hajade till.

– Så jävla dyrt är det väl inte med diesel, sa jag.

– Nä men vi har ju spelet i detta också, sa hon och pekade på lappen.

Då såg jag. Jag hade dragit strecket över hundrarutan lite för långt, så att det även hamnade över femhundrarutan. Datorn hade tagit det som fem hundra, och nu ställdes jag inför ett dilemma. Att spela för femhundra spänn är alldeles för mycket för mig, även hundra är mycket tycker jag.

Men tänk om jag ändrar det till ett hundra igen, och vinner. Då skulle jag vinna två tusen spänn mindre.

Vilket dilemma.

På vägen till denna Spavistelse hade jag ätit lunch med en bekant i Göteborg. Vi satt på ett sushiställe bredvid ett ställe som heter Berså, där jag för övrigt gav flera hundra i dricks en gång eftersom jag precis hade fått tillbaka flera hundra för mycket i växel, och där en killkompis svepte ett saltkar för att illustrera sin syn på kvinnor. Men det var en annan tid.

Vi satt alltså där på ett sushiställe vi två vid ett bord för fyra och hade nått ungefär halvvägs in i måltiden, vi trivdes, åt gott. Men det började bli trångt. En man kom fram och frågade om inte vi två kunde vara så snälla och flytta till två lediga platser vid ett annat bord så att hans sällskap på fyra skulle kunna sitta ihop.

Jag nickade och började samla ihop mina saker då mitt sällskap högt och tydligt sade:

– Nej.

Vi frös till en kort sekund, både jag och mannen som frågat. Sedan gick han och vi fortsatte äta.

Ju mer jag sedan tänkte på det tror jag att mitt sällskap hade rätt i att säga nej.

Men min ryggmärgsreaktion var att flytta på sig.

– Det är för att du är konflikträdd, sade mitt sällskap.

– Nej. Det är för att jag är snäll och diplomatisk, sade jag.

Man kan se saker på olika sätt.

Höra olika kan man också, apropå diesel och Spa och sådant.

För nyligen var det även första gången jag gick och fick öronen spolade.

– Talar du danska, frågade doktorn, när han kom in i rummet för att titta på mina öron.

– Nä.

– Det borde du, sade han och sade även något om att de i Danmark fick lära sig Svenska och det kan ha varit med Fänriks Ståls sägner som hjälp, fast han var väl finsk?

I alla fall var det spännande att spola öronen.

Och därför hörde jag rätt bra när jag stod och höll i den där lappen och tjejen frågade om jag skulle spela för hundra eller fem hundra. Rätt länge stod jag där men hon bakom disken såg ut som hon förstod. Om man har jobbat en del på macken i Mörlanda tror jag man förstår.

Jag ändrade till hundra. Kanske är det sådan jag är, och därmed blev jag lite glad trots att jag förlorade och Kalmar drämde in det där målet.