Ulricehamn

Näthatet ett hot mot demokratin

Ulricehamn Artikeln publicerades
Hatet på nätet är ett hot mot den fria debatten och därför ett hot mot demokratin.
Foto:JANERIK HENRIKSSON/ TT
Hatet på nätet är ett hot mot den fria debatten och därför ett hot mot demokratin.

När människor skräms till tystnad av nätets hatare är det ett anfall på vår demokrati.

Tack vare internet och sociala medier har vi i dag tillgång till oändligt mycket och aldrig sinande information – om allt. På nätet blandas stort och smått, viktigt och oviktigt, sanningar och lögner och sprids, sekundsnabbt och globalt.

Möjligheten att ”få veta” mycket om det mesta, att kunna ta till sig och sprida information, kunskaper och åsikter är, rätt utnyttjad, en fantastisk gåva och en styrka för demokratin. Men när möjligheten att uttrycka åsikter missbrukas, kan det vara förödande.

De senaste dagarna har jag ägnat en del tid åt att läsa krönikor, kolumner, ledare och nyhetsartiklar om näthat och följderna av det. Den bild som ges är mörk och skrämmande.

Näthatarna i Sverige är inte många, även om det är lätt att få den uppfattningen. Det rör sig om en väldigt liten grupp människor, men de står bakom ett stort antal hatgrupper, många på Facebook. Där publicerar de materal som ofta ser ut som nyheter och där går de till attack på ”etablissemanget” i form av journalister, politiker, tjänstemän, forskare med flera som de hatar, därför att de inte tycker som de själva. Särskilt intresserade är hatarna av frågor som rör brott och straff, invandrare och muslimer.

Problemet med dessa hatgrupper är egentligen inte att de existerar, utan den uppmärksamhet de drar till sig och de tusentals människor som (aningslöst?) sprider deras åsikter vidare. För 50 år sedan hade hatarna på sin höjd nått ut till sina närmaste vänner, i den mån de hade några; i dag kan de nå alla.

På sociala medier kan vem som helst vräka ur sig nästan vad som helst utan att riskera särskilt mycket. (En skärpning av lagstiftningen är dock på väg.) Förtal och hot hör till vardagen, om man tillhör vissa grupper.

Kvinnor utsätts generellt för betydligt grövre hat än män. Kvinnliga journalister, krönikörer, programledare, artister och politiker får vara beredda att utstå oehört grova kränkningar och tillmälen. Politiker till vänster är mer utsatta än andra, men även SD–politiker får ta emot mycket hat och hot.

Under senare tid har vi därför kunnat läsa och höra om röster som tystnat. Om människor som stänger ned sina konton på sociala medier, som hoppar av sina politiska uppdrag, som inte ger sig in i debatter. För näthatet föder rädsla.

Inför risken att man själv eller ens familj ska drabbas av hot och trakasserier – en del har redan råkat ut för det – väljer allt fler att stiga åt sidan.

Möjligheten för alla att tycka har alltså, paradoxalt nog, lett till att alla inte längre vågar tycka.

Författaren och teologen Joel Halldorf skriver i en lysande debattartikel på Expressen kultur om gammelmedia, som var med och byggde upp demokratin, och de nya medierna, som är med och raserar den. Artikeln ligger öppen på nätet, läs den gärna om ni har möjlighet.

Och i en rapport som tagits fram på initiativ av Nordiska ministerrådet (det officiella samarbetsorganet för de nordiska regeringarna) sägs att ”näthat har blivit en del av människors vardag och det är så omfattande att det hotar demokratin”.

Vi har alla en möjlighet att i viss mån påverka skeenden på nätet. Enklast gör vi det genom att inte dela inlägg och gilla grupper som sprider fördomar, skvaller, osanningar och hat. Det är inte särskilt svårt att låta bli.